• Blog
  • Sanskrit
  • About
  • aprastutapraśaṃsā


    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 218, col. 2.
    aprastutapraśaṃsā Tatpur. f. (-sā) (In Rhetoric.) One of the

    alaṅkāra q. v. or elegant modes of composition; viz. implied

    or indirect expression (literally: conveying--the subject

    matter--by what is not the subject matter); more espe-

    cially defined as conveying the subject matter, if it is of a

    specific nature by means of generalisation, or if it is of a

    general kind, by means of specification, or if it is viewed

    as a cause, by stating the effect, or if it is viewed as an

    effect, by stating the cause, or hinting at the subject matter

    by stating what is similar to it, (the latter category being

    divided in two varieties which are again split in two other

    varieties; while each of the named categories may be,

    moreover, threefold, according to whether the expressed

    special or general subject, fact, cause or similarity is of a

    real or imaginary or mixed nature); an instance of the

    second category is the following: sragiyaṃ yadi jīvitāpahā

    hṛdaye kiṃ nihitā na hanti mām . viṣamapyamṛtaṃ kvacidbhavedamṛtaṃ

    vā viṣamīśvarecchayā, where the general idea that the will

    of God may turn evil into good and good into evil, is

    conveyed by the special instance of poison and amṛta. E.

    aprastuta and praśaṃsā.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 59, col. 1.
    a-prastuta—praśaṃsā or a-prastuta—stuti, f. ‘conveying the subject-matter by that which is not the subject-matter’, (in rhetoric) implied or indirect expression.

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 5, p. 1015.
    aprastutapraśaṃsā s. u. praśaṃsā und vgl. noch KĀVYAPR. 149. SĀH. D. 706.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 81, col. 3.
    aprastutapraśaṃsā (VĀMANA 4,3,4) und aprastutastuti f. in der Rht. mittelbar oder implicirene Redeweise.

    Vācaspatyam

    p. 264, col. 2.
    aprastutapraśaṃsā strī sā0 da0 ukte aryālaṅkārabhede tallakṣaṇādi
    kacidviśeṣaḥ sāmānyāt 1, sāmānyaṃ vā viśeṣataḥ 2 .
    kāryyānnimittaṃ 3 kāryyañca 4 heteratha samāt samam 5 ..
    aprastutāt prastutañcedgamyate pañcadhā tataḥ . aprastutapraśaṃsā
    syāt . pādāhataṃ yadutthāya mūrddhānamadhirohati . svasthāde-
    vāpamāne'pi dehinastadbaraṃ rajaḥ .. atrāsmadapekṣayā rajo-
    'pi varamiti viśeṣe prastute sāmānyamabhihitam . sragiyaṃ
    yadi jīvitāpahā hṛdaye kiṃ nihitā na hanti rmām? .
    viṣamapyamṛtaṃ kvacidbhavedamṛtaṃ vā viṣamīśvarecchayā .. atre-
    śvarecchayā kvacidahitakāriṇo'pi hitakāritvaṃ, hitakā-
    riṇo'pyahitakāritvamiti sāmānye prastute viśeṣo'bhihitaḥ .
    evañcātrāprastutapraśaṃsāmūlo'rthāntaranyāsaḥ . dṛṣṭānte prasiddha-
    meva vastu prativigvatvenopādīyate . iha nu viṣāmṛtayora-
    mṛtaviṣībhāvasyāprasiddherna tasya sadbhāvaḥ .. indulipta ivā-
    ñjanena, jaḍitā dṛṣṭirmṛgīṇāmiva, pramlānāruṇimeva vidruma-
    dalaṃ śyāmeva hemaprabhā . kārkarśyaṃ kalayā ca kokilabadhūkaṇṭhe-
    ṣviva prastutaṃ sītāyāḥ purataśca hanta śakhināṃ varhā sagarheva
    manu .. atra saṃbhāvyamānebhya indvādigatāñjanaliptatvādibhyaḥ
    kāryyebhyo vadanādigatasaundaryyaviśeṣarūpaṃ prastutaṃ kāraṇaṃ
    pratīyate . gacchāmīti mayoktayā mṛgadṛśā niḥśvāsamudre-
    kiṇaṃ tyaktvā tiryyagavekṣya vāṣpakaluṣeṇaikena māṃ cakṣuṣā .
    adya prema madaṃrpataṃ priyasakhīvṛnde tvayā badhyatāmitthaṃ
    snehavivarddhito mṛgaśiśuḥ sotprāsamābhāṣitaḥ .. atra
    kasyacidagamanarūpe kāryye kāraṇamabhihitam . tulye'prastute
    tulyābhidhāne ca dvidhā śleṣamūlā sādṛśyamātramūlā ca .
    śleśamūlāpi samāsoktivadviśeṣaṇamātraśleṣe, śleṣavadviśe-
    ṣpasyāpi śleṣe bhavatīti dvidhā . krameṇa yathā .. sahakāraḥ
    sadāmīdo vasantaśrīsamanvitaḥ . samujjvalaruciḥ śrīmān
    prabhūtotkalikākulaḥ .. atra viśeṣaṇamātraśleṣavaśādaprastu-
    tāt sahakārāt kasyacit prastutasya nāyakasya pratītiḥ
    puṃstvādapi pravicaledyadi yadyadho'pi yāyādyadi praṇayanena
    mahānapi syāt . abhyuddharettadapi viśvasitīdṛśītthaṃ
    kenāpi dik prakaṭitā puruṣottamema .. atra puruṣottama-
    padena viśeṣyeṇāpi śliṣṭena pracuraprasiddhyā prathamaṃ viṣṇureva
    bodhyate . tena varṇṇanīyaḥ kaścitpuruṣaḥ pratīyate . sādṛśya-
    mātramūlā yathā . ekaḥ kapotapotaḥ śataśaḥ śyenāḥ
    kṣudhābhidhāvanti . ambaramāvṛtiśūnyaṃ hari hari śaraṇaṃ
    vidheḥ karuṇā .. atra kapotādaprastutāt kaścit prastutaḥ
    pratīyate . iyaṃ kvacit vaidharmmyeṇāpi bhavati . yathā
    dhanyāḥ khalu vane vātāḥ kahlārasparśaśītalāḥ . rāmami-
    ndīvaraśyāmam ye spṛśantyanivāritāḥ .. atra vātā
    dhamyā ahamadhanyā iti vaidharmmyeṇa prastutā pratīyate . vācyasya
    sambhavāsambhavobhayarūpatayā triprakāreyam . tatra sambhave
    uktodāharaṇānyeva . asambhave yathā . kokilo'haṃ
    bhavān kākaḥ samānaḥ ka limāvayoḥ . antaraṃ kathayi-
    ṣyanti kākalīko vidāḥ punaḥ .. atra kākakokilayo-
    rvākovākyam prastutādhyāropaṇaṃ vinā'sambhavi . ubhaya-
    rūpatve yathā . antaśchidrāṇi bhūyāṃsi kaṇṭakā bahavo
    bahiḥ . kathaṃ kamalanālasya mā bhūvan bhaṅgurā guṇāḥ ..
    atra prastutasya kasyacidadhyāropaṇam vinā kamalanālānta-
    ñchidrāṇām guṇabhaṅgurīkaraṇe hetutvamasambhavi anveṣāntu
    sambhavītyubhayarūpatvam .

    Śabdakalpadruma

    vol. 1, p. 70.
    aprastutapraśaṃsā , strī, kāvyālaṅkāraviśeṣaḥ . sā ca
    aprākaraṇikasyārthasya abhidhānena prākaraṇika-
    syākṣepaḥ . tasyā lakṣaṇaṃ . aprastutapraśaṃsā sā yā
    caiva prastutāśrayā . sā ca kāryye nimitte sāmānye
    viśeṣe prastute sati .
    tadanyasya vacastulye tulyasyeti ca pañcadhā ..
    ādyāyā udāharaṇaṃ yathā,
    yātāḥ kinna milanti sundari punaścintā tvayā
    matkṛte no kāryyātitarāṃ kṛśāsi kathayatyevaṃ
    savāṣpe mayi . lajjāmantharatārakeṇa nipataddhā-
    rāśruṇā cakṣuṣā dṛṣṭvā māṃ hasitena bhāvimaraṇo-
    tsāhastvayā sūcitaḥ ..
    iti kāvyaprakāśaḥ .. itarāsāṃ udāharaṇāni
    bāhulyānnoktāni ..