• Blog
  • Sanskrit
  • About
  • apraśasta


    Wilson Sanskrit-English Dictionary

    p. 50.
    apraśasta mfn. (-staḥ-stā-staṃ) Bad, worthless.

    E. a neg. praśasta excellent.

    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 217, col. 1.
    apraśasta m. f. n. (-staḥ-stā-stam) I. Tatpur. 1 Not good, in-

    ferior, bad, evil; e. g. in the Nalop.: vibhītakaścāpraśastaḥ

    saṃvṛttaḥ kalisaṃśrayāt; or Viṣṇu (as quoted in the Mitākṣ.):

    apraśastāstu kānīnagūḍhotpannasahoḍhajāḥ &c. (i. e. inferior to

    the savarṇāḥ sons); or Mādhava in the Jaim.-nyāyam. (on

    the choice of a priest belonging to one, two or three Go-

    tras, in the performance of the Darśapūrṇamāsa-sacrifice):

    ekavaraṇadvivaraṇe apraśaste api yadā kartavye . tadā trivaraṇasya

    kartavyatvaṃ kimu vaktavyamiti stutiḥ; or Ṛgv.: pānti mitrāvaru-

    ṇāvavadyāccayata īmaryamo apraśastān (Sāyaṇa: apraśastān =

    kṣīṇānapi padārthān); or Parāśara (as quoted by Rādhāk.):

    apraśastaṃ niśi snānaṃ rāhoranyatra darśanāt ‘it is not good to

    bathe at night time as Rāhu might see it’.--The neuter

    occurs in Manu in the sense of ‘dirt, natural excretion’,

    apraśastaṃ tu kṛtvāpsu māsamāsīta bhaikṣabhuk (Kullūka: apraśastaṃ

    mūtrapurīṣotsargādikam). E. a neg. and praśasta.

    II. Bahuvr. (ved.) 1 Worthless, contemptible; e. g. Ṛgv.:

    indra…viśo dāsīrakṛṇorapraśastāḥ (Sāyaṇa: apraśastā

    garhitāḥ). 2 Without property, poor; e. g. Ṛgv.: apraśastā

    iva smasi praśastimamba naskṛdhi (Sāyaṇa: apraśastā iva dhanā-

    bhāvādasamṛddhā iva). E. a priv. and praśasta.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)

    p. 58, col. 3.
    apraśasta I. a-praśasta, as, ā, am (rt. śaṃs),

    not praised, worthless, contemptible; not approved,

    forbidden.
    p. 58, col. 3.
    apraśasta 2 . a-praśasta, as, ā, am (rt. śās),

    Ved. indocile, disobedient.

    Apte Practical Sanskrit-English Dictionary

    p. 123, col. 1.
    apraśasta a.

    1 Not praiseworthy, worthless, contemptible.

    2 Not approved, forbidden.

    3 (Ved.) Disobedient.

    4 Less, deficient, decayed (kṣīṇa).

    Cappeller Sanskrit-English Dictionary

    p. 32.
    apraśastá a. unpraised or unpraiseworthy; bad, evil.
    p. 32.
    ápraśasta a. unpraised or unpraiseworthy; bad, evil.

    Macdonell Sanskrit-English Dictionary

    p. 22, col. 1.
    apraśasta a-pra-śastá, pp. accursed, bad, impure;
    faulty, damaged; n. dirt.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 59, col. 1.
    1. a-praśastá mfn. not praised, fameless, RV. ii, 41, 16 and iv, 28, 4
    p. 59, col. 1.
    not good, inferior, worthless
    p. 59, col. 1.
    a-praśastá n. dirt, natural excretion, Mn. xi, 255.
    p. 59, col. 1.
    2. á-praśasta mfn. not praised, blamable, RV. i, 167, 8.

    Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary

    p. 41, col. 2.
    apraśasta

    mfn. (-staḥ-stā-staṃ) Bad, worthless.

    E. a neg. praśasta excellent.

    Apte Enlarged Practical Sanskrit-English Dictionary

    vol. 1, p. 163.
    apraśasta a. 1 Not praiseworthy, worthless, contemptible. -2 Not approved, forbidden. -3 (Ved.) Disobedient. -4 Less, deficient, decayed (kṣīṇa).

    Burnouf Dictionnaire Sanscrit-Français

    p. 35, col. 1.
    apraśasta apraśasta a. (śaṃs) qu'on ne loue pas; infâme, diffamé.

    Stchoupak Dictionnaire Sanscrit-Français

    p. 58, col. 1.
    a-praśasta- a. sans gloire, discrédité; endommagé; interdit; nt. ordures.

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 1, p. 319.
    1. apraśastá (3. a + pra° von śaṃs) adj.

    1) ruhmlos, des Lobes entbehrend, dem ein Makel anhängt: àpràśàstā îva smasì praśâstimamba naskṛdhi ṚV. 2, 41, 6. viśvâsmātsīmadhàmām̐ îndrà dasyū̀nviśò dāsī̂rakṛṇorapraśàstāḥ 4, 28, 4. vibhītakaścāpraśastaḥ saṃvṛttaḥ kalisaṃśrayāt N. (BOPP) 20, 41.

    — 2) nicht gutgeheissen, verboten: apraśastaṃ niśi snānaṃ rāhoranyatra darśanāt PARĀŚ. im ŚKDR. apraśastaṃ (was nicht in's Wasser geworfen werden darf) tu kṛtvāpsu M. 11, 255.

    vol. 1, p. 319.
    2. ápraśasta (3. a + pra° von śās) adj. ungehorsam, ungelehrig: pāntî mìtrāvarûṇāvavàdyāccayâta īmaryàmo aprâśastān ṚV. 1, 167, 8.

    Grassmann Wörterbuch zum Rig Veda

    p. 79.
    a-praśastá, a., nicht lobenswerth [práśasta s. caṃs mit prá], ruhmlos.

    -ā́s [m.] {232,16} (vayám).

    -ā́s [A. f.] víśas dā́sīs {324,4}.

    p. 80.
    á-praśasta, a., nicht lobenswerth [práśasta s. caṃs mit prá], tadelnswerth.

    -ān {167,8}.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 81, col. 2.
    1. apraśastá Adj.

    — 1) nicht lobenswerth , tadelhaft.

    — 2) verrufen , Unglück verheissend.

    — 3) mangelhaft , schadhaft KATHĀS. 49,19.

    — 4) unrein , n. Unrath.

    vol. 1, p. 81, col. 2.
    2. ápraśasta Adj. = apraśastá 1).

    Cappeller Sanskrit Wörterbuch

    p. 22, col. 2.
    apraśastá u. ápraśasta ungepriesen, verrufen.

    Bopp Glossarium Sanscritum

    p. 14, col. 1.
    apraśasta (KARM. ex a priv. et praśasta, a r. śaṃs praef. pra

    laudare, s. ta) non laudatus, infamis. N. 20. 41.

    Vācaspatyam

    p. 264, col. 1.
    apraśasta tri0 na praśastam virodhe na0 ta0 . 1 praśastabhinne
    apakṛṣṭe 2 duṣṭe apraśastañca kṛtvāpsu māsamāsīta bhaikṣabhuka
    manuḥ . 3 nindite ca apraśasta niśi snānaṃ rāho-
    ranyatra darśanāditi parā0 . 4 kṣīṇe pānti mitrāvaru-
    ṇāvavadyāccayata īmaryamoapraśastān ṛ0 1, 167, 8,
    apraśastān kṣīṇān bhā0 . yāvatpadārthasya yatna
    ucitatvam tatonyūnatve asya pravṛttiḥ .