• Blog
  • Sanskrit
  • About
  • apatyaṃ

    See also apatya, apatyam.


    Apte Practical Sanskrit-English Dictionary

    ☞ p. 106, col. 1.
    apatyaṃ [na pataṃti pitaro'nena, pat bāhu° karaṇe yat, na. ta. ; some derive it from apa, the termination tya being added to it, as in tatratya, atratya, sprung from a stock; Yāska gives two etymologies: apatyaṃ kasmāt apatataṃ bhavati pituḥ sakāśādetya pṛthagiva tataṃ bhavati, anena jātena satā pitā narake na patatīti vā]

    1 Offspring, child, progeny, issue (of animals and men); offspring in general (male (pb) or female); sons or grandsons and other later generations of a Gotra; apatyaṃ pautraprabhṛti gotraṃ P. IV. 1. 162; apatyairiva nīvārabhāgadheyocitairmṛgaiḥ R. 1. 50. (Bhavabhūti calls an apatya ‘a knot for tying parents together’ anyonyasaṃśleṣaṇaṃpitroḥ; aṃtaḥkaraṇatattvasya daṃpatyoḥ snehasaṃśrayāt . ānaṃdagraṃthirekoyamapatyamiti badhyate .. U. 3. 17).

    2 A patronymic affix; strīpuṃsayorapatyāṃtāḥ Ak.; °adhikāraprakaraṇaṃ Sk.

    Comp.

    — kāma a. desirous of progeny.

    — jīvaḥ N. of a plant.

    — da a. giving offspring (as a Mantra &c.). (

    — dā) N. of a plant (garbhadātrīvṛkṣa).

    — pathaḥ the vulva.

    — pratyayaḥ a patronymic affix.

    — vikrayin m. a seller of his children, a father who sells his girl for money to a bridegroom.

    — śatruḥ [apatyaṃ śatrurgarbhabhedanena nāśakaṃ yasyāḥ sā]

    1 ‘having the child for its enemy’, a crab (said to die in proḍucing young).

    2 a serpent.

    — sāc a. Ved. accompanied with offspring.

    Śabdakalpadruma

    ☞ vol. 1, p. 63.
    apatyaṃ , klī, (na patati vaṃśo yasmāt, pata + bāhu-
    lyāt yat, tato nañsamāsaḥ .) puttraḥ . kanyā .
    tatparyyāyaḥ . 2 santānaḥ . 3 tokaṃ . 4 santatiḥ .
    5 prasūtiḥ . iti jaṭādharaḥ .
    (“asmiṃstu nirguṇaṃ gotre nāpatyamupajāyate”) .
    iti hitopadeśe .
    “mahībhṛtaḥ putravato'pi dṛṣṭiṃ
    tasminnapatye na jagāma tṛptiṃ” .
    iti kumārasambhave .)