• Blog
  • Sanskrit
  • About
  • anubhāvaḥ

    See also anubhāva.


    Apte Practical Sanskrit-English Dictionary

    p. 76, col. 2.
    anubhāvaḥ

    1 Dignity, consequence or dignity of person, majestic (pb) lustre, splendour, might, power, authority; (parimeyapuraḥsarau) anubhāvaviśeṣāttu senāparivṛtāviva R. 1. 37; saṃbhāvanīyānubhāvā asyākṛtiḥ Ś. 7; anubhāvasaubhāgyamātrapariśeṣadhūsaraśrīḥ U. 1, 3; 6. 20, 41, 4. 22, K. 108, 240; V. 1; Ki. 1. 6; Dk. 29, 113; Mv. 6. 53; aho mahānubhāvaḥ pārthivo duṣyaṃtaḥ Ś. 3 of great might or power; jāne vo rakṣasākrāṃtāvanubhāvaparākramau R. 10. 38, 2. 75 greatness (dignity) &c., valour; Ki. 6. 28; mahānubhāvaprakṛtiḥ kāpi tata evāgatavatī Māl. 1 very noble or dignified.

    2 (In Rhet.) An external manifestation or indication of a feeling (bhāva) by appropriate symptoms, such as by look, gesture &c., called by some ensuant ( bhāvabodhaka-na); bhāvaṃ manogataṃ sākṣāt svagataṃ vyaṃjayaṃti ye te'nubhāvā iti khyātāḥ; yathā bhrūbhaṃgaḥ kopasya vyaṃjakaḥ; udbuddhaṃ kāraṇaṃ svaiḥ svairbahirbhāvaṃ prakāśayan . loke yaḥ kāryarūpaḥ so'nubhāvaḥ kāvyanāṭyayoḥ .. S. D. 162, 163 &c.; dhigeva ramaṇīyatāṃ tvadanubhāvabhāvādṛte Māl. 9. 35.

    3 Firm opinion or resolution, determination, belief; anubhāvavatā gurusthiratvāt Ki. 13. 15.

    Apte Enlarged Practical Sanskrit-English Dictionary

    vol. 1, p. 102.
    anubhāvaḥ 1 Dignity, consequence or dignity of person, majestic lustre, splendour, might, power, authority. (parimeyapuraḥsarau) anubhāvaviśeṣāttu senāparivṛtāviva R.1.37; saṃbhāvanīyānubhāvā asyākṛtiḥ Ś.7; anubhāvasaubhāgyamātrapariśeṣa- dhūsaraśrī U.1,3;6.20;41,4.22, K.108,240; V.1; tavānubhāvo'yamavedi yanmayā Ki.1.6; Dk.29,113; divyauṣadhyā jayati mahimā ko'pyacintyānubhāvaḥ | Mv.6.53; aho mahānubhāvaḥ pārthivo duṣyantaḥ Ś.3 of great might or power; jāne vo rakṣasākrāntāvanubhāvaparākramau R.10.38,2.75 greatness (dignity) &c., valour; na nihanti dhairyamanubhāvaguṇaḥ Ki.6.28; mahānubhāvaprakṛtiḥ kāpi tata evāgatavatī Māl.1 very noble or dignified. -2 (In Rhet.) An external manifestation or indication of a feeling (bhāva) by appropriate symptoms, such as by look, gesture &c., called by some ensuant (bhāvabodhaka-na); bhāvaṃ manogataṃ sākṣāt svagataṃ vyañjayatni ye | te'nubhāvā iti khyātāḥ; yathā bhrūbhaṅgaḥ kopasya vyañjakaḥ; udbuddhaṃ kāraṇaṃ svaiḥ svairbahirbhāvaṃ prakāśayan | loke yaḥ kāryarūpaḥ so'- nubhāvaḥ kāvyanāṭyayoḥ || S. D.162,163. &c.; dhigeva ramaṇīyatāṃ tvadanubhāvabhāvādṛte Māl.9.35. -3 Firm opinion or resolution, determination, belief; anubhāvāṃśca jānāsi brāhmaṇānāṃ na saṃśayaḥ Mb.3.24.8. anubhāvavatā gurusthiratvāt Ki.13.15. cf. anubhāvaḥ prabhāve ca satāṃ ca matiniścaye Ak. also Nm.

    Śabdakalpadruma

    vol. 1, p. 50.
    anubhāvaḥ , puṃ, (anubhāvayati bodhayatyanena, anu + bhū
    + ṇic karaṇe ac .) prabhāvaḥ . koṣadaṇḍajaṃ
    tejaḥ . satāṃ matiniścayaḥ . satāṃ abhiprāyasya
    niścayaḥ . niścayamātre'pi . bhāvabodhakaḥ . ratyādi-
    sūcakaguṇakriyādiḥ . sa ca locanacāturyyabhrūkṣepa-
    mukharāgādirūpaḥ . evamanyatrāpi . ityamarabharatau ..
    (sthiratā . nirddhāraḥ . avaśyambhāvitā . tejaḥ .
    yathā,
    narapatikulabhūtyairgarbhamādhatta rājñī
    gurubhirabhiniviṣṭaṃ lokapālānubhāvaiḥ .
    iti raghuvaṃśe .)