• Blog
  • Sanskrit
  • About
  • antaraṅga

    See also antaraṅgaḥ.


    Wilson Sanskrit-English Dictionary

    p. 38.
    antaraṅga mfn. (-ṅgaḥ-ṅgā-ṅgaṃ)

    1 Own, belonging to.

    2 Internal, interior.

    3 Of kin.

    E. antara, and ga what goes.

    Yates Sanskrit-English Dictionary

    p. 30, col. 1.
    antara_ṅga (ṅgaḥ-ṅgā-ṅgaṃ) a. Own, of kin.

    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 119, col. 2.
    antaraṅga I. Tatpur. m. f. n. (-ṅgaḥ-ṅgā-ṅgam) Comprehended,

    included, with a noun in the ablative; e. g. trayamantaraṅgaṃ

    pūrvebhyaḥ ‘the three (viz. dhāraṇā, dhyāna and samādhi) are in-

    cluded in the former’ (instruments or parts of the Yoga

    viz. yama &c.) 2 Essential, indispensable; e. g. antaraṅgasā-

    dhanāni viz. śamadamanididhyāsanādīni, opposed to the ex-

    traneous or unessential āśramayajñādīni. 3 (In Grammar.)

    Concerning the essential portion of the aṅga q. v. or base

    of a word, affecting this (and not another portion of the

    word) as a rule, an ādeśa, an affix &c. See the follow-

    ing.--The reverse of vahiraṅga q. v.

    II. m. (-ṅgaḥ) A proper name of a minister of Sangrama-

    deva, a king of Kashmir. E. antar and aṅga.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)

    p. 1181, col. 3.
    Antar-aṅga; add — (am), n. an inner part (of the

    body); the heart.

    Cappeller Sanskrit-English Dictionary

    p. 24.
    antaraṅga a. inner, inmost, essential; near, related. n. m. inner part or organ, esp. the heart.

    Macdonell Sanskrit-English Dictionary

    p. 17, col. 3.
    antaraṅga antar-aṅga, a. inner; intimate; akin;
    n. internal organ, heart.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 43, col. 2.
    antar—aṅga mfn. interior, proximate, related, being essential to, or having reference to the essential part of the aṅga or base of a word
    p. 43, col. 2.
    antar—aṅga n. any interior part of the body, VarBṛS.

    Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary

    p. 31, col. 2.
    antaraṅga

    mfn. (-ṅgaḥ-ṅgā-ṅgaṃ)

    1. Own, belonging to.

    2. Internal, interior.

    3.
    Of kin.

    E. antara, and ga what goes.

    Renou Terminologie grammaticale du Sanskrit

    vol. 1, p. 37.

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 1, p. 243.
    antaraṅga (antar + 3. aṅga) adj.

    1) innerlich (Gegens. bahiraṅga) MADHUS. in Ind. St. I, 20, 10.

    — 2) nahe stehend, verwandt (ātmīya, svasaṃparka): caramagirikuraṅgīśṛṅgakaṇḍūyanena svapiti sukhamidānīmantaraṅgaḥ kuraṅgaḥ . KĀLID. im ŚKDR. Kann hier nicht antaraṅga mit eingezogenen, d. h. mit ansichgezogenen Gliedern bedeuten?

    — 3) im Thema (3. aṅga 7.) befindlich, stattfindend (Gegens. bahiraṅga): ekadeśasvaro 'ntaraṅgaḥ P. 8, 2, 6, Vārtt. 1. antaraṅgo visarjanīyaḥ P. 8, 3, 15, Vārtt. 2, Sch. kāryamantaraṅgam SIDDH. K. zu P.8,3,74. Davon nom. abstr. antaraṅgatva P. 7, 2, 98, Sch. SIDDH. K. zu P. 6, 1, 135.

    vol. 5, p. 996.
    antaraṅga

    1) adj.

    a) das Innere —, das Wesen einer Sache betreffend, wesentlich, vor allem Andern in Betracht kommend PARIBHĀṢĀ zu P.7,2,98. P.8,2,6, Vārtt. 1.8,3,15, Vārtt.2, Sch. SIDDH. K. zu 8,3,74. Verz. d. Oxf. H. 229,a,31. 33. MADHUS. in Ind. St.1,20,10. mokṣāntaraṅge parivrajyāśrame zur Erlösung in nächster Beziehung stehend KULL. zu M. 6, 35. fg. Davon nom. abstr. °tva n. P. 7, 2, 98, Sch. SIDDH. K. zu P. 6, 1, 135.

    — b) Jmd nahe stehend, mit Jmd vertraut, wohl bekannt: antaraṅgāśca caṅgādyā ye 'bhūvaṃstatra mantriṇaḥ RĀJA-TAR. 7, 87 (nach TROYER und GOLDST. N. pr. eines Ministers!). antaraṅgairapāṅgaiḥ Spr. 1579. kuraṅga KĀLID. im ŚKDR.

    — 2) n. ein innerer Körpertheil (wie Zunge, Herz) VARĀH. BṚH. S. 51, 27. Herz: yatra dravatyantaraṅgaṃ sa sneha iti kathyate Spr. 4167.

    vol. 7, p. 1696.
    antaraṅga adj.

    3) (vgl. Nachträge 1)

    a) erklärt PAT. a. a. O. 6,50,b. 56,b. °tara 1,207,a. °taraka 6,56,b.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 62, col. 1.
    1. antaraṅga n.

    — 1) ein innerer Körpertheil.

    — 2) Herz 176,4.

    vol. 1, p. 62, col. 1.
    2. antaraṅga Adj.

    — 1) das Innere — , das Wesen einer Sache betreffend , wesentlich , vor allem Andern in Betracht kommend. Dazu Nom.abstr. °tva n.

    — 2) Jmd nahe stehend , mit Jmd vertraut , wohlbekannt.

    — 3) in der Gramm. das Thema betreffend , — berührend. Comp. °tara und °taraka , Nom.abstr. °tva n.

    Cappeller Sanskrit Wörterbuch

    p. 17, col. 1.
    antaraṅga innerlich, nahe stehend, verwandt; n. innerer Körperteil, Herz.

    Vācaspatyam

    p. 198, col. 2.
    antaraṅga pu0 antaraṃ sadṛśamaṅgaṃ yasya . atyantapriye, samīpa-
    go'ntaraṅgaḥpriyo bhavatīti chā0 upa0 bhā0 . caramagiri-
    kuraṅgīśṛṅgakaṇḍūyanena svapiti sukhamidānīmantaraṅgaḥ
    kuraṅgaḥ iti . vahiraṅgaśāstrīyanimittasamudāyamadhye
    antabhūtāni aṅgāni nimittāni yasya . vyākaraṇokte
    paranityavahiraṅgabādhake naimittikakāryyabhede, tadbodhakaśāstre ca .
    yathā grāmaṇinī kule ityādau iko'cīti pā0 nityaprāpta
    numaṃ bādhitvā hrasvo napuṃsake iti pā0 hrasvaḥ . pūrvvaṃ
    kṛte tu numi ajantatvābhāvāt hrasvo na syāt . tataśca
    numrūpakāryyaṃ pratyayasthājrūpaṃ nimittamapekṣateiti tadvahiraṅga,
    hrasvastu prakṛtimātrasāpekṣatvāt antaraṅga iti tasya vahiraṅga-
    nimittakakāryyabādhakatve vījam . paranityāntaraṅgāpavādā-
    nāmuttarottaraṃ baloya iti asiddhaṃ vahiraṅgamantaraṅga iti
    ca pari0 si0 ko0 . etanmūlikaiva vahiraṅgavidhibhyastu
    antaraṅgavidhirbalīti kārikā . antaḥ āsannamaṅgaṃ karmma0 .
    ārādupakārake na0 yathā brahmasākṣātkāre śravaṇamanana
    nididhyāsanāni, saṃprajñātasamāghau ca dhāraṇādīni trīṇi
    antaraṅgāṇi . yamādayastu pañca vahiraṅgāṇi . tathā hi
    yamaniyamāsanaprāṇāyāmapratyāhāradhāraṇādhyānasamādhayaityaṣṭau
    saṃprajñātasamādheraṅgāni tatra yamādayaḥ vahiraṅgāṇi, prati-
    bandhakasya cittakāyaprāṇendriyamalasya nivarttanena paramparayā
    upakārakatvāt, dhāraṇādayastu saṃprajñātasamādheḥ samāna-
    viṣayatayā sākṣātsvarūpopakārakatvādantaraṅgāṇīti ata eva
    dhāraṇāditrayamabhidhāya trayamantaraṅgaṃ pūrvvebhya iti
    pāta0 sūtre dhāraṇāditrayasyāntaraṅgatvamuktam . dhāraṇādi-
    svarūpādi tattacchabde vakṣyate . asaṃprajñātasamādhau tu sarvvā-
    ṇyeva vahiraṅkāṇi asamānaviṣayatvāditi bodhyam .

    Indian Epigraphical Glossary

    p. 23.
    Antaraṅga (IE 8-3; BL), explained as ‘a privy councillor

    or a physician’, though the same person is known to be called

    Rāja-vaidya (i. e. the royal physician) and Antaraṅga; probably

    a private secretary; but mentioned along with Vaiśvāsika

    (EI 3); regarded by some as a class of royal servants very

    intimate with the king, probably the same as Ābhyantara (HD).

    Cf. Ep. Ind., Vol. XI, p. 286; Vol. XII, p. 99.