Blog
Sanskrit
About
antaḥkaraṇa
Sanskrit-English
Sanskrit-French
Sanskrit-German
Sanskrit-Latin
Sanskrit-Sanskrit
Wilson Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 37 .
antaḥkaraṇa n. (
-ṇaṃ ) The internal and spiritual part of man, the seat of thought and feeling, the mind, the heart, the conscience, the soul.
E. antar within, and karaṇa an organ.
Yates Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 30, col. 1 .
antaḥ-karaṇa (ṇaṃ) 1. n. The under- standing or heart.
Goldstücker Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 114, col. 2 .
antaḥkaraṇa Tatpur. n. (
-ṇam ) (In Philosophy.)
1 The interior
sense (also called ābhyantarakaraṇa ) opposed to the vāhyakaraṇa
(q. v.) or exterior sense; this notion which in general may
be termed ‘the faculty of thinking’ is thus modified in the
Vedānta and in the Sāṅkhya: a (In the Vedānta it implies)
the notion of what is the general substratum of ātman or
Soul (Śaṅkara: taccātmana upādhibhūtamantaḥkaraṇam ); its activity
becomes manifest in two of the seventeen sūkṣmaśarīra (q. v.)
or subtle bodies of creation, viz. in the buddhi (q. v.) or that
mental activity which forms positive conclusions, and in
the manas, or that mental activity which ‘discerns and doubts’;
and as citta or ‘logical combination’ is involved by the
activity of buddhi, and ahaṅkāra or ‘self-consciousness’ is in-
volved by manas, the activity of the antaḥkaraṇa is fourfold,
viz. as that of buddhi, manas, citta and ahaṅkāra . Śaṅkara in
his commentary on the Vedānta Sūtras varies slightly in this
respect by substituting vijñāna for ahaṅkāra; the difference
however is merely apparent, vijñāna, worldly knowledge,
being also one of the attributes of manas (Śaṅkara: ‘antaḥ-
karaṇaṃ mano buddhirvijñānaṃ cittamiti cānekadhā tatra tatrābhi-
lapyate’ ). b. (In the Sāṅkhya it is not the substratum of puruṣa
or Soul but) the generic name and characteristic of three
successive productions of prakṛti or Matter, viz. of buddhi ‘as-
certainment or positive conclusion’, of its product ahaṅkāra
self-consciousness’ and of the product of Ahaṅkāra, viz.
manas which in this philosophy means ‘an organ both of sen-
sation and of action’ (see buddhīndriya and karmendriya ), ‘the
organ of volition’ (see saṅkalpa ). ‘The ten external organs
(viz the five organs of sensation and the five of action)
supply the objects for the ‘interior sense’, their time is the
present time, while the interior sense embraces the past,
present and future time’. 2 (In the non-philosophical lite-
rature where philosophical terms are usually employed in
a vague manner, this word means) Mind, heart, feeling,
a synonyme of manas in its vague, unphilosophical sense;
e. g. (in a verse of the Mālatīmādhava where an apparent
show is made of philosophical accuracy) premārdrāḥ praṇayaspṛ-
śaḥ…ceṣṭā bhaveyurmayi . yāsvantaḥkaraṇasya vāhyakaraṇavyāpā-
rarodhīkṣaṇādāśaṃsāparikalpitāsvapi bhavatyānandasāndrodayaḥ
(var. lect. °sāndro layaḥ )--E. antar and karaṇa .
Cappeller Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 23 .
antaḥkaraṇa n. the interior sense, the heart.
Macdonell Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 17, col. 2 .
antaḥkaraṇa antaḥ-karaṇa, n. the internal organ (ph. ); heart; -kopa, m. internal anger; -pura, n. (inner city), royal citadel; harem, women's apartments; sg. & pl. wives of a king: -cara , m. harem-attendant, -jana , m. women of the harem, -vṛddhā , f. old female attendant of the harem; -purikā, f. woman of the harem; -prakṛti , f. pl. constituent elements of the state except the prince. .
Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)
☞
p. 43, col. 1 .
antaḥ—karaṇa n. the internal organ, the seat of thought and feeling, the mind, the thinking faculty, the heart, the conscience, the soul.
Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 31, col. 1 .
antaḥkaraṇa n. (-ṇaṃ ) The internal and spiritual part of man, the seat of thought and feeling, the mind, the heart, the conscience, the soul. E. antar within, and karaṇa an organ.
Burnouf Dictionnaire Sanscrit-Français
☞
p. 28, col. 2 .
antaḥkaraṇa antaskaraṇa n. (kṛ) sens intime, intelligence.
Cf. karaṇa.
Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch
☞
vol. 1,
p. 235 .
antaḥkaraṇa (
antar + karaṇa ) n.
das innere Organ, das Herz, der Geist TRIK. 1, 1, 114.
H. 1369.
sarveṣu gātreṣu sahāntaḥkaraṇeṣu ca R. 6, 82, 29.
satāṃ hi saṃdehapadeṣu vastuṣu pramāṇamantaḥkaraṇapravṛttayaḥ (
die Regungen des Herzens )
ŚĀK. 21.
ataḥ khalu sabāhyāntaḥkaraṇo mamāntarātmā prasīdati 98, 21.
dayārdrabhāvamākhyātamantaḥkaraṇairviśaṅkaiḥ (
hariṇīnām )
RAGH. 2, 11.
antaḥkaraṇaṃ trividham (
Sch. :
buddhyahaṃkāramanāṃsi )
SĀṂKHYAK. 33.
sāntaḥkaraṇā (
Sch. :
ahaṃkāramanaḥsahitā) buddhiḥ 35.
dhīstu dvidhā matā . ekāhaṃkṛtiranyā syādantaḥkaraṇarūpiṇī BĀLAB. 6.
☞
vol. 5,
p. 995 .
Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung
☞
vol. 1,
p. 60, col. 3 .
antaḥkaraṇa n.
das innere Organ 263,27. 29. 266,17. 287,33. 289,12.
Herz Spr. 7642.
°prabodha m. Titel einer Schrift.
Cappeller Sanskrit Wörterbuch
☞
p. 16, col. 2 .
antaḥkaraṇa n. das Innenorgan (ph) Herz.
Bopp Glossarium Sanscritum
☞
p. 11, col. 2 .
antaḥkaraṇa n. (
KARM. ex
antar intus et
karaṇa instrumen-
tum quo percipimus aliquid) mens, animus. Ur. 77. 6. infr.
Vācaspatyam
☞
p. 195, col. 1 .
antaḥkaraṇa na0 kṛ —karaṇe lyuṭ antarabhyantarasthaṃ karaṇaṃ, karmma0, tadvṛttipadārthānāṃ sukhādīnāṃ karaṇaṃ jñānasādhanaṃ 6 ta0 vā . jñānasukhādisādhane ābhyantare manobuddhicittādi- padābhilapyamāne indriye . taccāntaḥkaraṇam vedāntimate caturvidham . “mano buddhirahaṅkāraścittaṃ karaṇamānta- ram . saṃśayo niścayo garvaḥ smaraṇaṃ viṣayā ime ” ityuktakāryyabhedāt . anyatra vyaktamuktam “yadā tu saṃkalpa- vikalpakṛtyaṃ tadā bhavettanmana ityabhikhyam . syādbuddhi saṃjñaṃ ca yadā tu vetti suniścitaṃ saṃśayarūpahīnam . anu- sandhānarūpaṃ taccittañca parikīrttitam . ahaṃkṛtyātmavṛttyā tu tadahaṅkāratāṃ gatamiti ” . etadanusāreṇaiva śārādāyāmuktam “antaḥkaraṇamātmanaḥ . manobuddhirahaṅkāraścittañceti prakī- rttitamiti ” . tasya ca jñānādipratyakṣakaraṇatvādantaḥkaraṇa- tvam . tatsādhakamanumānañcettham jñānasukhādipratyakṣaṃ svagrāhakendriyasāpekṣaṃ pratyakṣatvāt rūpādipratyakṣavat . naca cakṣurādīnāṃ tatkaraṇatvaṃ sambhavati rūpāditvābhāvā- dityantaḥkaraṇasiddhiriti naiyāyikādayaḥ . sāṃkhyādayastu mahattattvāparaparyyāyamevāntaḥkaraṇamaṅgīcakruḥ . pañcatanmā- trebhyo bhūtebhyaścāhaṅkārarūpadravyasiddhimuktvā “tenā- 'ntaḥkaraṇasyeti ” sāṃ0 sū0 tatsiddhiruktā tadanumāne ca bhāṣye evaṃ prayogādikaṃ darśitam . “ahaṅkāradravyaṃ niścaya- vṛttimaddravyopādānakaṃ niścayakāryadravyatvāt yannaivaṃ tannaivaṃ yathā puruṣādiriti . atrāpyayaṃ tarkaḥ, sarvo'pi lokaḥ padārthamādau svarūpato niścitya paścādabhimanyate ayamahaṃ, mayedaṃ karttavyamityādirūpeṇeti, tāvat siddhameva . tatrāhaṅkāradravyakāraṇākāṅkṣāyāṃ vṛttyoḥ kāryakāraṇabhāvena tadāśrayayoreva kāryakāraṇabhāvo lāghavāt kalpyate kāre- ṇasya vṛttilābhena kāryavṛttilābhasyautsargikatvāditi . yadyapi antaḥkaraṇamekaṃ tathāpi vaṃśaparvasvivāntarabheda- māśrityāntaḥkaraṇatraye kramaḥ, kāryakāraṇabhāvaścoktaḥ yogo- payogiśrutismṛtiparibhāṣānusārāditi mantavyam . taduktaṃ vāśiṣṭhe . “ahamarthodayo yo'yaṃ cittātmā vedanātmakaḥ . etaccittadrumasyāsya vījaṃ viddhi mahāmate! .. etasmāt prathamodbhinnādaṅkuro'bhinavākṛtiḥ . niścayātmā nirākāro buddhirityabhidhīyate .. asya buddhyabhidhānasya yāṅkurasya prapī- natā . saṅkalparūpiṇī tasyāścittacetomanobhidhā ” iti . ahamartho'gtaḥkaraṇasāmānyam . atra vākye bījāṅkura- nyāyenaikasyaivāntaḥkaraṇavṛkṣasya vṛttimātrarūpeṇa cittādyava- sthābhedāḥ kramikāstrividhāḥ pariṇāmā uktā iti . sāṅkhyaśāstre ca cintanāvṛttikasya cittasya buddhāvevāntarbhāvaḥ . ahaṅkārasya cātra vākye buddhāvantarbhāvaḥ ” iti .. kārikāyā- mapi “antaḥkaraṇaṃ trividhaṃ daśadhā vāhyaṃ trayasya viṣa- yākhyamiti ” traividhyamuktvā “sāntaḥkaraṇā buddhiḥ sarvaṃ viṣaya- mavagāhate yasmāt, tasmāttribidhaṃ karaṇaṃdvāri, dvārāṇi śeṣā- ṇīti ” tattrayasyaiva prādhānyamuktam . evañca puruṣasya sannidhimātrādadhiṣṭhātṛtvaṃ gauṇaṃ mukhyamadhiṣṭhātṛtvantu antaḥkaraṇasyaiva yathoktam “antaḥkaraṇasya tadujjvalitatvā- llauhavadadhiṣṭhātṛtvam ” sāṃ0 sū0 .. “antaḥkaraṇasyānupaca- ritamadhiṣṭhātṛtvaṃ saṅkalpādidvārakaṃ pratyetavyam . nanvadhi- ṣṭhātṛtvaṃ ghaṭādivadacetanasya na yuktaṃ tatrāha . lauha- vat tadujjvalitatvāditi . antaḥkaraṇaṃ hi taptalauhava- ccetanojjva litaṃ bhavati . atastasya cetanāṃyamānatayādhi- ṣṭhātṛtvaṃ ghaṭādivyāvṛttamupapadyata ityarthaḥ . nanvevaṃ caitanyenā- ntaḥkaraṇasyojjva lane citeḥ saṅgitvamagnivadeva syāditi cenna nityojjvalacaitanyasaṃyogaviśeṣamātrasya saṃyogaviśeṣa janyacaitanyaprativimbasya vāntaḥkaraṇojjvalanarūpatvāt . na tu caitanyamantaḥkaraṇe saṃkrāmati yena saṅgitā syāt .. agne- rapi hi prakāśādikaṃ na lauhe saṃkrāmati, kintvagni- saṃyogaviśeṣa eva lauhasyojjvalanamiti . nanvevamapi saṃyo- gena pariṇāmitvamiti cenna sāmānyaguṇātiriktadharmmotpa- ttāveva pariṇāmavyavahārāditi . ayaṃ ca saṃyogaviśeṣo- 'ntaḥkaraṇasyaiva sattvodrekarūpāt pariṇāmādbhavatīti phala- balāt kalpyate puruṣasyāpariṇāmitvena saṃyoge tannimitta- kaviśeṣāsambhavāditi . ayameva ca saṃyogaviśeśo buddhyā- tmanoranyo'nyaprativimbane heturiti ” sā0 pra0 bhā0 . antaḥkaraṇasya ca vṛttayastridhā “śāntāghorāstathāmūḍhā manaso vṛttayastridhā . vairāgyaṃ kṣantiraudāryyamityādyāḥ śāntavṛttayaḥ . tṛṣṇā snehorāgalobhāvityādyā ghoravṛttayaḥ . sammohobhayamityādyā kathitā mūḍhavṛttayaḥ ” iti tāsveva vṛttiṣu jñānatvopacārāt tatsādhanatvamindriyāṇām “antaḥ- karaṇavṛttau jñānatvopacārāditi ” pañcapādikāvivaraṇam . śāntādīnāmeva sātvikyādirūpeṇa vyavahāraḥ . tāśca vṛttayaḥ “kramaśo'kramaśaśca vṛttaya iti sāṃ0 sū0 ukteḥ yugapadapi bhavantīti sāṃkhyādayaḥ . naiyāyikādayastu “ayaupadyājjñā- nānā ” mityukteḥ kramikatvamevāṅgīcakruḥ . taccāntaḥkaraṇamaṇu- parimāṇamiti naiyāyikādayaḥ . yāvaddehakāryya kāritvāt jalāvagāhe ekadaiva sarvadehagataśaityādyupalabdhermadhyaparimāṇa- miti sāṃkhyādayaḥ . teṣāṃ ca caturṇṇāṃ candracaturmukhaśa- ṅkarācyutā adhiṣṭhātārodevā iti .