Home
Sanskrit
About
anavasthita
Sanskrit-English
Sanskrit-French
Sanskrit-German
Sanskrit-Latin
Sanskrit-Sanskrit
Wilson Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 28 .
anavasthita mfn. (
-taḥ-tā-taṃ )
1 Unfixed, unsteady, unstable, inconstant.
2 Loose, abandoned, violating moral and legal restraint.
E. an neg. avasthita steady.
Yates Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 23, col. 1 .
ana_va-sthita (taḥ-tā-taṃ) par. Unfixed.
☞
p. 911, col. 1 .
ana_vasthita (taḥ-tā-taṃ) a. Idem.
Goldstücker Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 73, col. 2 .
anavasthita Tatpur. m. f. n. (
-taḥ-tā-tam )
1 Unfixed, unstable,
unsteady, inconstant, uncertain. 2 Loose, abandoned, vio-
lating moral and legal restraint. E. a neg. and avasthita .
Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)
☞
p. 27, col. 2 .
An-avasthita, as, ā, am, unsettled, unsteady, loose
in conduct.
—Anavasthita-citta, as, ā, am, or
an-
avasthitātman (°ta-āt°), ā, ā, a, unsteady-minded.
—Anavasthitacitta-tva, am, n. unsteadiness of
mind.
—Anavasthita-tva, am, n. unsteadiness, in-
stability.
Apte Practical Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 59, col. 3 .
anavasthita a.
1 Unsteady, fickle, unsettled;
°stimitamūḍhaghūrṇannayanaḥ U. 3 with unsteady eyes;
Ku. 4. 28.
2 Changed, altered;
aho °to bhūmisaṃniveśaḥ U. 2.
3 Faithless, loose in morals or moral conduct, dissolute (
vyabhicārin );
nārīrhatvā'navasthitāḥ Ms. 11. 139.
4 Unable to stay or remain;
prasthitaṃ tamanavasthitaṃ priyāḥ R. 19. 31;
°tvaṃ, °sthitiḥ instability, looseness of conduct.
Cappeller Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 17 .
anavasthita a. unsteady, fickle;
abstr. °sthiti f.
Macdonell Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 13, col. 2 .
anavasthita an-ava-sthita, pp. unstable, wavering; helpless; faithless; unable to stay; -citta , a. unsteady-minded: -tva, n. -ness.
Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)
☞
p. 27, col. 1 .
an-avasthita mfn. unsettled, unsteady, loose in conduct.
Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 23, col. 2 .
anavasthita mfn. (-taḥ-tā-taṃ )
1. Unfixed, unsteady, unstable, inconstant.
2. Loose, abandoned, violating moral and legal restraint.
E. an neg. avasthita steady.
Apte Enlarged Practical Sanskrit-English Dictionary
☞
vol. 1,
p. 79 .
anavasthita a. 1 Unsteady, fickle, unsettled; na kuryātkarhicitsakhyaṃ manasi hyanavasthite Bhāg.5.6.3. ˚stimitamūḍhaghūrṇannayanaḥ U.3 with unsteady eyes; dayitāsvanavasthitaṃ nṛṇāṃ na khalu prema calaṃ suhṛjjane Ku.4.28. -2 Changed, altered; aho ˚to bhūmisaṃniveśaḥ U.2. -3 Faithless, loose in morals or moral conduct, dissolute (vyabhicārin ); nārīrhatvā'navasthitāḥ Ms.11.138. -4 Unable to stay or remain; prasthitaṃ tamanavasthitaṃ priyāḥ R.19.31; ˚tvam , ˚sthitiḥ instability, looseness of conduct. Bhāg.5.14.24. -tam Unmethodical, not in order; prathitaṃ triṣu lokeṣu kapitvamanavasthitam Rām.5.55.15.
Burnouf Dictionnaire Sanscrit-Français
☞
p. 20, col. 2 .
anavasthita anavasthita pp. (sthā) inconstant, mobile.
anavasthiti f. inconstance, mobilité.
Renou Terminologie grammaticale du Sanskrit
☞
vol. 1,
p. 20 .
Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch
☞
vol. 1,
p. 179 .
anavasthita (3.
a + avasthita ) adj.
1) nicht fest stehend, veränderlich : dūraśabdaścāyamanavasthitapadārthakaḥ . tadeva hi kiṃcitprati dūraṃ kicitpratyantikaṃ bhavati PAT. zu P. 8, 2, 84.
— 2) des festen Halts entbehrend, leichtsinnig, unbesonnen R. 5, 51, 10. (es ist wohl saṃbhāram st. saṃbhāvam zu lesen). kāryam 9.
— 3) untreu (von einer Frau): nārīrhatvānavasthitāḥ M. 11, 138.
☞
vol. 5,
p. 980 .
anavasthita 1) unstät SUŚR. 1, 362, 5.
Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung
☞
vol. 1,
p. 44, col. 1 .
anavasthita Adj.
unbeständig , schwankend. rājaso bhāvaḥ R. 5,51,10. Von einer Person so v.a.
rathlos KATHĀS. 80,10. (zulesen
tatrānavasthitasthi° ). Von einer Frau so
v.l. leichtsinnig , untreu. Von einem Begriff so v.a.
relativ. °viddha unsicher geschlagen (Ader)
SUŚR. 1,362,5.
Schmidt Nachträge zum Sanskrit-Wörterbuch
☞
p. 31, col. 1 .
anavasthita auch: nicht daseiend, R. 4, 30, 14; nicht bleiben könnend, Ragh 19, 31; mißlungen, R. 5, 51, 9.
Bopp Glossarium Sanscritum
☞
p. 9, col. 1 .
anavasthita (
KARM. ex
an priv. et
avasthita a r.
sthā praef. ava s. ta ) inconstans, mobilis, levis. UR. 27. 4.
infr.
Vācaspatyam
☞
p. 153, col. 1 .
anavasthita tri0 na avasthitaḥ . cañcale, asthire “dayitāsva- navasthitaṃ nṛṇāmiti ” kumā0 . vyabhicāravati ca . “catu- rṇāmapi varṇānāṃ nārīrhatvānavasthitā ” iti manuḥ ana- vasthitāvyabhicāriṇīriti kullū0 . vyabhicāriṇyāśca patyau nitāntāvasthānābhāvāt tathātvam . avasthātu makṣame ca “prasthitaṃ tamanavasthitaṃ priyā ” iti raghuḥ anava- sthitam avasthātumakṣamamiti malli0 .