• Home
  • Sanskrit
  • About
  • adhyātma


    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 61, col. 1.
    adhyātma I. Tatpur. n. (-tmam) The supreme soul or ātman

    (q. v.), sometimes considered as identical with prāṇa (q. v.)

    and, in the sectarian doctrine, especially with Nārāyaṇa

    or Viṣṇu.

    II. Avyayībh. (-tmam) Concerning or relating to soul, life

    &c.; see ātman. A chapter in the Upan. treating thereon con-

    tains the following subjects: the lower jaw, the upper jaw,

    speech and tongue; another passage comprises under this

    topic 1 the vital airs: prāṇa, apāna, vyāna, udāna, samāna,

    2 the organs of sensation: eyes, ears, manas, speech, skin

    (tvach) and 3 the elementary parts of the body: skin (char-

    man), flesh, tendons, bones, marrow. E. adhi and ātman,

    samāsānta aff. ṭac.

    Benfey Sanskrit-English Dictionary

    p. 17, col. 2.
    adhyātma adhyātma, i. e. adhi-ātman,

    n. The supreme soul, Bhag. 8, 3.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)

    p. 23, col. 2.
    adhyātma adhy-ātma, am, n. the supreme

    spirit; (as, ā, am), own, belonging to self; (am),

    ind. concerning self or individual personality. —Adhy-

    ātma-cetas, ās, m. one who meditates on the su-

    preme spirit. —Adhy-ātma-jñāna, am, n. or adhy-

    ātma-vidyā, f. knowledge of the supreme spirit or

    of ātman. —Adhy-ātma-dṛś, k, or adhyātma-vid,

    t, m. a sage proficient in that knowledge. —Adhy-

    ātma-rati, is, m. a man delighting in the contem-

    plation of the supreme spirits or of ātman. —Adhy-

    ātma-rāmāyaṇa, am, n. a Rāmāyaṇa, in which every-

    thing is referred to the universal spirit; it forms part of

    the Brahmāṇḍa-Purāṇa. —Adhyātma-śāstra, am, n.,

    N. of a work. —Adhyātmottara-kāṇḍa (°ma-ut°),

    am, n., N. of the last book of the Adhyātmarāmāyaṇa.

    Apte Practical Sanskrit-English Dictionary

    p. 53, col. 1.
    adhyātma a. [ātmanaḥ saṃbaddhaṃ, ātmani adhikṛtaṃ vā] Belonging to self or person; concerning an individual.

    tmaṃ ind. [ātmānamadhikṛtya] Concerning self.

    tmaṃ The supreme spirit (manifested as the individual self) or the relation between the supreme and the individual soul; akṣaraṃ brahma paramaṃ svabhāvo'dhyātmamucyate Bg. 8. 3 (svasyaiva brahmaṇa evāṃśatayā jīvasvarūpeṇa bhāvo bhavanaṃ sa eva ātmānaṃ dehamadhikṛtya bhoktṛtvena vartamāno'dhyātmaśabdenocyate Śrīdhara.) ‘Brahma is the supreme, the indestructible; its manifestation (as an individual self) is adhyātma’ Telang's Bhagavadgītā; °cetasā 3. 30.

    Comp.

    jñānaṃ vidyā knowledge of the supreme spirit or ātman, theosophical or metaphysical knowledge (the doctrines taught by the Upanishads &c.); trayī vigrahavatyeva samamadhyātmavidyayā M. 1. 14; °vidyā vidyānāṃ vādaḥ pravadatāmaham Bg. 10. 32 (adhyātmavidyā nyāyavaiśeṣikamate dehabhinnatvena, sāṃkhyādimate prakṛtibhinnatvena ātmanaḥ svarūpādipratipādikā, vaidāṃtimate tu brahmābhinnatvena iti bhedaḥ; sarveṣāṃ mate'pi ātmatattvajñānarūpatvāttasyā adhyātmavidyātvam.).

    dṛś, vid a. [adhyātmaṃ paśyati vetti vā] one proficient in this knowledge; nahyanadhyātmavitkaścit kriyāphalamupāśnute Ms. 6. 82.

    yogaḥ [ ātmānaṃ kṣetrajñamadhikṛtya yogaḥ] concentration of the mind on the Ātman drawing it off from all objects of sense.

    rati a. [sa. ba.] one who delights in the contemplation of the supreme spirit; Ms. 6. 49.

    rāmāyaṇaṃ N. of a Rāmāyaṇa which treats of the relation between the supreme and the individual soul, while it narrates Rāma's story.

    Cappeller Sanskrit-English Dictionary

    p. 14.
    adhyātma a. concerning one's self, one's own; n. adv. (°tmáma), as subst. the supreme soul.

    Macdonell Sanskrit-English Dictionary

    p. 11, col. 1.
    adhyātma adhi_ātma, a. peculiar to one's person;
    n. supreme soul; the soul as agent of an
    action; -vidyā, f. science of the universal soul.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 23, col. 2.
    adhy-ātma n. the Supreme Spirit
    p. 23, col. 2.
    adhy-ātma mfn. own, belonging to self

    Apte Enlarged Practical Sanskrit-English Dictionary

    vol. 1, p. 70.
    adhyātma a. [ātmana. saṃbaddhaṃ, ātmani adhikṛtaṃ vā] Belonging to self or person; concerning an individual. -tmam ind. [ātmānamadhikṛtya] Concerning self. -tmam The supreme spirit (manifested as the individual self) or the relation between the supreme and the individual soul; akṣaraṃ brahma paramaṃ svabhāvo'dhyātmamucyate Bg.8.3 (svasyaiva brahmaṇa evāṃśatayā jīvasvarūpeṇa bhāvo bhavanaṃ sa eva ātmānaṃ dehamadhikṛtya bhoktṛ- tvena vartamāno'dhyātmaśabdenocyate Śrīdhara) 'Brahman is the supreme, the indestructible; its manifestation (as an individual self) is adhyātma' -Telang's Bhagavadgītā; -tman 1 Egotism; karmāṇyadhyātmanā rudre yadahaṃ mamatā kriyā Bhāg.7.12.29. -2 Wind; sparśamadhyātmani tvacam Bhāg.7.12.27. ˚cetasā Bg.3.30. -Comp. -jñānam-vidyā knowledge of the supreme spirit or ātman, theosophical or metaphysical knowledge (the doctrines taught by the Upaniṣads &c.); ˚vidyā vidyānāṃ vādaḥ pravadatāmaham Bg.10.32 (adhyātmavidyā nyāyavaiśeṣikamate dehabhinnatvena, sāṃkhyādimate prakṛtibhinnatvena ātmanaḥ svarūpādipratipādikā, vedāntimate tu brahmābhinnatvena iti bhedaḥ; sarveṣāṃ mate'pi ātmatattvajñānarūpatvāttasyā adhyātmavidyātvam.). trayī vigraha- vatyeva samamadhyātmavidyayā M.1.14; -vṛś-vid n. [adhyātmaṃ paśyati vetti vā] one proficient in this knowledge; na hyanadhyātmavitkaścit kriyāphalamupāśrute Ms.6.82. -yogaḥ [ātmānaṃ kṣetrajñamadhikṛtya yogaḥ] concentration of the mind on the Ātman drawing it off from all objects of sense. -rati a. [sa. ba.] one who delights in the contemplation of the supreme spirit; adhyātmaratirāsīno nirapekṣo nirāmiṣaḥ | ātmanaiva sahāyena sukhārthī vicarediha || Ms.6.49. -rāmāyaṇam N. of a Rāmāyaṇa which treats of the relation between the supreme and the individual soul, while it narrates Rāma's story. It forms part of the Brahmāṇḍa Purāṇa.

    Stchoupak Dictionnaire Sanscrit-Français

    p. 25, col. 1.
    adhy-ātma- nt. Être suprême; -am concernant l'âme; vers soi, dans l'ordre personnel .

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 1, p. 159.
    1. adhyātma (von 1. adhi + ātman) n. SIDDH. K.249,a, 14. der höchste Geist AK. 3, 4, 146. adhyātmayogādhigamena KATHOP. 2, 12. kathaṃ vāhyamabhidhatte (prāṇaḥ) kathamadhyātmamiti PRAŚNOP. 3, 1. adhyātmarati adj. M. 6, 49. anadhyātmavid 82. te brahma tadviduḥ kṛtsnamadhyātmaṃ karma cākhilam BHAG. 7, 29. akṣaraṃ brahma paramaṃ svabhāvo 'dhyātmamucyate 8, 3. (aham) adhyātmavidyā vidyānām 10, 32. adhyātmacetasā 3, 30. NIR. 1, 20.
    vol. 1, p. 159.
    2. adhyātma (wie eben) adj. der Person angehörig, persönlich eigen: yadevaiṣāṃ vāso hiraṇyaṃ maṇiradhyātmamāsīt AIT. BR. 4, 6. taddha vai yajamānasyādhyātmatamamivokthaṃ yatpraugam 3, 1.
    vol. 5, p. 976.
    1. adhyātma vgl. oben u. adhidaiva .
    vol. 5, p. 976.
    2. adhyātma NIR. 2, 20.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 36, col. 2.
    adhyātma

    — 1) Adj. der Person angehörig , persönlich eigen.

    — 2) n.

    — a) die höchste Seele.

    — b) die Seele als Agens einer Thätigkeit.

    Cappeller Sanskrit Wörterbuch

    p. 10, col. 1.
    adhyātma dem Selbst, der eigenen Person angehörig; n. die höchste Seele, die Allseele. °vidyā f. die Wissenschaft von der Allseele.

    Abhidhānaratnamālā of Halāyudha

    p. 99.
    adhyātma;
    vedādhyātmabrāhmaṇahiraṇyagarbheṣu kathyate brahma .
    5.1.1.868

    Vācaspatyam

    p. 139, col. 1.
    adhyātma avya0 ātmānaṃ dehamindriyādikaṃ kṣetrajñaṃ brahma
    vā'dhikṛtya ṭac samā0 . dehamindriyādikam ātmānaṃ brahma
    vādhikṛtyetyarthe . tatra dehādhikāre adhyātmamiti vṛ0 u0
    adhidevatāśabde dṛśyam, tatra prāṇādyadhikāreṇa antaryā- .
    mitvamuktam . kṣetrajñādhikāre adhyātmayogādhigameneti .
    adhyātmaratirāsīno nirākāṅkṣo nirāmiṣa iti manuḥ .
    ātmānaṃ brahmādhikṛtyeti kullū0 . jarāmaraṇamokṣāya
    māmāśritya yatanti ye . te brahma tadviduḥ kṛtsnamadhyātmaṃ
    karmma cākhilamiti gītā . te janāḥ paraṃ brahma
    kṛtsnamadhyātmañca viduḥ . ye tat prāptavyaṃ dehādivyati-
    riktaṃ śuddhamātmānañca jānantīti śrīdha0 . akṣaraṃ paramaṃ
    brahma svabhāvo'dhyātmamucyate iti gītā . svasyaiva brahmaṇa
    evāṃśatayā jīvasvarūpeṇa bhāvobhavanaṃ sa evātmānaṃ dehama-
    dhikṛtya bhoktṛtvena varttamāno'dhyātmaśabdenocyate iti
    śrīdharaḥ . tena dehādhikāreṇa bhoktṛtayā brahmaṇo'ṃśasya
    jīvabhavane'sya pāribhāṣikatvaṃ sūcitam adhyātmavidyā
    vidyānāṃ vādaḥ pravadatāmahamiti gītā sā ca vidyā
    nyāya vaiśeṣikamate dehabhinnatvena, sāṃkhyādimate prakṛtibhinna-
    tvena ātmanaḥ svarūpādipratipādikā . vedāntimate tu
    brahmābhinnatveneti bhedaḥ . sarvveṣāṃ mate'pyātmatattva-
    jñānarūpatvāttasyā adhyātmavidyātvam . tatra naiyāyikavaiśe-
    ṣikamate ātmā dvividhaḥ jīvātmā paramātmā ca . tatra
    jīvātmānamadhikṛtya udayanācāryyeṇa ātmatattvavivekarūpapraka-
    raṇaṃ, paramātmānamadhikṛtya ca kusumāñjalināmakamaparaṃ prakaraṇaṃ
    niramāyi . sāṃkhye īśvarānabhyupamena puruṣasya prakṛtyādibhyo
    vivekajñānāya ṣaḍadhyāyīrūpaṃ kapilamuninā, tanmūlakamīśvara-
    kṛṣṇena ca sāṃkhyakārikāḥ saptatiḥ niramāyiṣata, vāca-
    spatinā ca tā vyākhyātāḥ tataeva vistaro'vaseyaḥ . pātañjale
    tu jīvānāmīśvarasya ca bhedasvīkāre'pi īśvarapraṇidhānena
    puruṣasya prakṛtyādibhyo bhedasākṣātkāra iti bhedaḥ .
    adhikaṃ tattacchabde vakṣyate . mayi karmmāṇi sa-
    rvvāṇi saṃnyasyādhyātmacetaseti gītā . adhyātmacetasā
    vivekabuddhyā . adhyātmaṃ jātaḥ ṭhañ . anuśatikā0 dvipada-
    vṛddhiḥ . ādhyātmikaṃ daihike mānasike ca duḥkhādau tri0 .

    Tāntrikābhidhānakośa

    vol. 1, p. 110.