• Home
  • Sanskrit
  • About
  • adhikaraṇa

    See also adhikaraṇam, adhikaraṇaṃ.


    Wilson Sanskrit-English Dictionary

    p. 22.
    adhikaraṇa n. (-ṇaṃ)

    1 Superiority, supremacy.

    2 Title, right.

    3 In the Mīmāṃsā philosophy, a case or topic, comprehending five members, the subject, the doubt, the first side or prima facie argument, the answer or conclusion, the application.

    4 (In the Vedānta.) A case or question.

    5 (In grammar) Location, the sense of the seventh or locative case, defined to imply four kinds.

    1 Proximity, as, ‘a village on the Ganges.’

    2 Inclusion, as, ‘the gods in heaven.’

    3 End or object, as, ‘versed in the Śāstras; and

    4 Integral existence, as, ‘the spirit is in all.’

    E. adhi over, kṛ to do; and lyuṭ aff.

    Yates Sanskrit-English Dictionary

    p. 18, col. 1.
    adhi-karaṇa (ṇaṃ) 1. n. Supremacy;
    right, title; Locative case.

    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 54, col. 1.
    adhikaraṇa I. Tatpur. n. (-ṇam) 1 Superiority, supremacy, govern-

    ment. 2 Title, right. 3 Town meeting, court of justice. 4 Sup-

    port, receptacle. 5 Substance (dravya, as the recipient of quali-

    ties &c.). 6 (In grammar.) Comprehension, location, gener-

    ally the sense of the seventh or locative case, but occa-

    sionally also that of the third or instrumental and of the

    sixth or genitive case. 7 (In grammar.) Government, re-

    gimen; see ekādhikaraṇa, yugapadadhikaraṇa, samānādhikaraṇa.

    8 (In philosophy.) A case or topic; esp. in the Mīmānsā

    and Vedānta; in the former it comprehends usually five

    parts or members, the subject (viṣaya), the doubt (saṃśaya),

    the first side (or objectionable) argument (pūrvapakṣa), the fol-

    lowing (or right) argument (uttarapakṣa) and the conclusion

    (siddhānta or rāddhānta). Sometimes, however, the second

    part is inherent in the third and the fifth in the fourth.

    In both philosophies an adhikaraṇa is a subdivision of a

    pāda, which is the division of an adhyāya. E. kṛ with adhi,

    kṛt aff. lyuṭ.

    II. Bahuvr. m. f. (-ṇaḥ-ṇī). See adhikāra II. E. adhi and

    karaṇa; in the fem. with aff. ṅīp.

    Benfey Sanskrit-English Dictionary

    p. 15, col. 1.
    adhikaraṇa adhikaraṇa, i. e. adhi

    -kṛ + ana, n. 1. Substance, substratum,

    or site. 2. Court of justice, Daśak. in

    Chr. 180, 20. Comp. Dharma-, n. 1.

    administration of justice, Pañc. 97, 1.

    2. A court of justice, Pañc. 96, 25.

    Rāma-, adj. relating to Rāma, Rām. 2,

    15, 29. Samāna-, I. n. generic property.

    II. adj. contained in the same subject

    or category.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)

    p. 20, col. 3.
    Adhi-karaṇa, am, n. the act of placing at the

    head or of subordinating government, supremacy,

    magistracy, court of justice; a receptacle, sup-

    port; a claim; a topic, subject; (in philosophy) a

    substratum; a subject (e. g. ātmā is the adhi-karaṇa

    of knowledge); a category; a relation; (in grammar)

    regimen, government, comprehension, location, the

    sense of the locative case; relationship of words in a

    sentence, which agree together, either as adjective and

    substantive, or as subject and predicate, or as two sub-

    stantives in apposition; (in rhetoric) a topic; a para-

    graph or minor section; (as, ī), m. f. one who has to

    superintend. —Adhikaraṇa-bhojaka, as, m. a judge.

    —Adhikaraṇa-maṇḍapa, as, am, m. n. the hall

    of justice. —Adhikaraṇa-siddhānta, as, m. a syl-

    logism or conclusion which involves others. —Adhi-

    karaṇaitāvattva (°ṇa-et°), am, n. fixed quantity of

    a substratum.

    Cappeller Sanskrit-English Dictionary

    p. 13.
    adhikaraṇa n. (lit. the putting over, placing at the head, supremacy); substance, something concrete (as the recipient of qualities, actions, etc.); support, receptacle; relation, esp. the relation of the locative (g.), chapter, head (in books); court of justice.

    Macdonell Sanskrit-English Dictionary

    p. 10, col. 1.
    adhikaraṇa adhi-karaṇa, n. substratum;
    substance, matter; subject, department; section,
    paragraph; law-court; that in which
    anything happens; sphere of the locative
    (gr.); -maṇḍapa, n. law-court; -lekhaka, m.
    lawyer's clerk.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 20, col. 3.
    adhi-karaṇa n. the act of placing at the head or of subordinating government, supremacy, magistracy, court of justice
    p. 20, col. 3.
    a receptacle, support
    p. 20, col. 3.
    a claim
    p. 20, col. 3.
    a topic, subject
    p. 20, col. 3.
    (in philosophy) a substratum
    p. 20, col. 3.
    a subject (e.g. ātman is the adhi-karaṇa of knowledge)
    p. 20, col. 3.
    a category
    p. 20, col. 3.
    a relation
    p. 20, col. 3.
    (in Gr.) government
    p. 20, col. 3.
    location, the sense of the locative case
    p. 20, col. 3.
    relationship of words in a sentence (which agree together, either as adjective and substantive, or as subject and predicate, or as two substantives in apposition)
    p. 20, col. 3.
    (in rhetoric) a topic
    p. 20, col. 3.
    a paragraph or minor section
    p. 20, col. 3.
    adhi-karaṇa mfn. having to superintend.

    Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary

    p. 18, col. 2.
    adhikaraṇa

    n. (-ṇaṃ)

    1. Superiority, supremacy.

    2. Title, right.

    3. In the
    Mimansa philosophy, a case or topic, comprehending five members,
    the subject, the doubt, the first side or prima facie argument, the
    answer or conclusion, the application.

    4. (In the Vedānta.) A case
    or question.

    5. (In grammar) Location, the sense of the seventh
    or locative case, defined to imply four kinds.

    1. Proximity, as, ‘a
    village on the Ganges.’

    2. Inclusion, as, ‘the gods in heaven.’
    3. End or object, as, ‘versed in the Sāstras; and

    4. Integral
    existence, as, ‘the spirit is in all.’

    E. adhi over, kṛ to do; and
    lyuṭ aff.

    Burnouf Dictionnaire Sanscrit-Français

    p. 17, col. 1.
    adhikaraṇa adhikaraṇa a. (kṛ) m à m. dont l'acte est au-dessus des autres: qui prévaut, dominant, prééminent, prépondérant.

    S. n. prépotence, prérogative, prééminence, autorité.

    adhikaraṇya n. même sens.

    Stchoupak Dictionnaire Sanscrit-Français

    p. 22, col. 2.
    adhi-karaṇa- m. rapport, fait de concerner ou chose concernée; affaire (en général); jugement, tribunal; section, sujet (d'un développement) ; domaine (notion exprimée par le loc.).

    °maṇḍapa- m. salle de justice.

    °lekhaka- ag. scribe du tribunal.

    Renou Terminologie grammaticale du Sanskrit

    vol. 1, p. 11. ☞ vol. 3, p. 363.

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 1, p. 145.
    adhikaraṇa (von kar mit adhi) n.

    1) Bezug, Beziehung: athātaḥ saṃhitāyā upaniṣadaṃ vyākhyāsyāmaḥ . pañcasvadhikaraṇeṣu . adhilokamadhi'yotiṣamadhividyamadhiprajamadhyātmam TAITT. UP. 1, 3, 1. sa sūtastatra śuśrāva rāmādhikaraṇāḥ (auf Rāma bezügliche) kathāḥ R. 2, 15, 29. tatpuruṣaḥ samānādhikaraṇaḥ karmadhārayaḥ P. 1, 2, 42. Ein Wort, das mit einem andern Worte in Congruenzverhältniss steht, ist mit diesem samānādhikaraṇa 2, 1, 49. 2, 11. 6, 3, 34. 8, 1, 73. ekādhikaraṇe bei einer Beziehung auf eine Einheit 2, 2, 1. jñānādhikaraṇamātmā Z. d. d. m. G. VI, 25, N. 1 (MÜLLER: das Selbst ist ein Gegenstand, welcher das Substrat der Eigenschaft des Wissens ist).

    — 2) die Beziehungen des Locativs: ādhāro 'dhikaraṇam P. 1, 4, 45. 2, 2, 13. 3, 36. 64. 68. 3, 4, 76.

    — 3) ein einem speciellen Gegenstande gewidmeter Abschnitt, Artikel, Paragraph H. 255. So zerfallen die Sūtra Jaimini's und Bādarāyaṇa's zunächst in Adhyāya's, die Adhyāya's in Pāda's, die Pāda's in Adhikaraṇa's COLEBR. Misc. Ess. I, 297. 329. Verz. d. B. H. No. 606.

    — 4) Stoff, Materie P. 2, 4, 13. 15. 5, 3, 43.

    — 5) Gericht: svāndoṣānkathayanti nādhikaraṇe MṚCCH. 137, 14. 19. adhikaraṇasya mārgamādeśaya 143, 10; vgl. dharmādhikaraṇa .

    — Vgl. adhikāra .

    vol. 5, p. 971.
    adhikaraṇa

    1) sarvadeśākṣarābhijñaḥ sarvaśāstraviśāradaḥ . lekhakaḥ kathito rājñaḥ sarvādhikaraṇeṣu vai .. so v. a. für alle Angelegenheiten Spr. 3209. kimadhikaraṇāḥ (adj. comp.) santu ca śucaḥ und worauf soll die Trauer bezogen werden? 2351.

    — 5) DAŚAK. in BENF. Chr. 180, 20.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 33, col. 1.
    adhikaraṇa n. (am Ende eines adj. Comp. f. ā)

    — 1) Substrat , das worauf Etwas bezogen wird.

    — 2) Stoff , Substanz.

    — 3) Fach , Zweig , Branche Spr. 6926.

    — 4) ein einem speciellen Gegenstande gewidmeter Abschnitt , Artikel , Paragraph.

    — 5) Gericht , Gerichtshof.

    — 6) in der Gramm. das worauf , worin , woran , wo oder wann Etwas geschieht oder Statt findet , der Begriff des Locativs 224,13. 233,3. 237,23. 238,17.

    Cappeller Sanskrit Wörterbuch

    p. 9, col. 2.
    adhikaraṇa n. Substrat, Stoff; Beziehung, bes Localität (g); Gerichtshof; Abschnitt, Paragraph.

    Schmidt Nachträge zum Sanskrit-Wörterbuch

    p. 23, col. 3.
    adhikaraṇa n. °Örtlichkeit (?) in karaṇam adhikaraṇam, Kauṭ. 149, 1 "the nature and place of the deed"; besser wohl "Gerichtshof", der die Urkunde ausfertigt; vgl. Viṣṇusmṛti 7, 3.

    Vācaspatyam

    p. 125, col. 2.
    adhikaraṇa na0 adhi + kṛlyuṭ . ādhāre, vyākaraṇaśāstre
    kartṛkarmavyavahitāmasākṣāddhārayat kriyām . upakurvat
    kriyāsiddhau śāstre'dhikaraṇaṃ smṛtamiti hariparibhāṣite
    adhikaraṇasaṃjñake kartṛkarmmadvārā kriyāśraye kārake, yathā
    gehesthālyāmannaṃ pacatītyādau gṛhasya kartṛdvārā, sthālyāśca
    karmmadvārā, paramparayā pākakriyāśrayatvāt, gṛhādeḥ .
    ādhāro'dhikaraṇamiti saptamyadhikaraṇe iti pā0 .
    adhikaraṇaṃ ca yasya guṇāderyo dharmmī sa eva . yathā guṇakarma-
    jātīnāṃ dravyam, dravyasya ca saṃyogādisambandhena dravyāntaraṃ,
    tatrādhikasyaivādhikaraṇatvaṃ yathā kuṇḍādervadarādīnāmadhi-
    karaṇatvam gṛhāderghaṭādīnāṃ, na tu vaiparītye . dravyādiṣu
    guṇādereva, samavāyena tādātmyena vā matabhedena adhikara-
    ṇatvaṃ natu guṇādīnāṃ dravyādhikaraṇatvamityeva mantavyam .
    kriyate nirṇayārthaṃ vicāro'smin . pūrvvottaramīmāṃsāśāstra-
    prasiddhe ekārthapratipādake viṣayasaṃśayapūrvvapakṣasiddhānta
    nirṇayātmakapañcāṅgabodhakavākyasamudāye nyāye . tathā hi
    viṣayoviśayaścaiva pūrvvapakṣastathottaraṃ nirṇayaśceti siddhāntaḥ
    śāstre'dhikaraṇaṃ smṛtamiti mīmāṃsā . tatra vicā-
    rārhaṃ vākyaṃ viṣayaḥ, tasyārthaviṣaye viśayaḥ idamitthaṃ
    na veti vikalpaḥ . tatra sandihyamānayoḥ pakṣayoḥ asatpakṣe
    yuktipradarśanavākyaṃ pūrvvapakṣavākyaṃ, pūrvapakṣoktāṃ yuktiṃ khaṇḍa
    yitvā satpakṣe yuktipradarśanavākyam siddhāntaḥ . tataścetyādyabhi-
    lāpena siddhāntasiddhārthopasaṃhārakaṃ vākyaṃ nirṇāyakavākyamiti
    yathā svādhyāyo'dhyetavya ityādivākyaṃ vicārārthatvena
    viṣayaḥ . atrādhyayanamakṣaragrahaṇamātram? arthagrahaṇaparyyantā-
    dhyayanaṃ? veti saṃśayaḥ . tatra akṣaragrahaṇamātramadhyayanamiti
    pūrvvapakṣaḥ . arthajñānasahitākṣaragrahaṇamiti siddhāntaḥ . tena
    vidhivākyasya sārthavedādhyayanameva phalito'rtha iti nirṇaya
    itthaṃ tat pratipādakāvayavapañcātmako nyāyo'trāvasīyate . eva-
    manyadapyudāhāryyam . uttaramīmāṃsāyāmapi etāni yathā-
    yathaṃ yojyāni viśeṣastvayaṃ vedānte pañcāvayavā anyavidhā
    yathoktaṃ mādhavācāryyeṇa . tatraikaikamadhikaraṇaṃ pañcāvayavaṃ
    viṣayaḥ sandehaḥ saṅgatiḥ pūrvvapakṣaḥ siddhāntaśceti pañcāvayavā
    iti saṅgatiśca śāstre'dhyāye tathā pāde nyāyasaṅgataya-
    stridhā . śastrādiviṣaye jñāte tattatsaṅgatirūhyatā mityanena
    saṅgatitraividhyaṃ tenaiva darśitaṃ tadvivaraṇaṃ saṅgatiśabde
    vakṣyate . tatra vedāntādhikaraṇaṃ yathā athāto brahmajijñā-
    seti prathamādhikaraṇam avicāryyaṃ vicāryyaṃ vā brahmā-
    dhyāsānirūpaṇāt . asandehāphalatvābhyāṃ na vicāraṃ tada-
    rhati . adhyāso'haṃbuddhisiddho'saṅgaṃ brahma śrutīritam
    sandehānmuktabhāvācca vicāryyaṃ brahma vedata iti mādhavaḥ .
    vyākhyātañcaitat svenaiva yathā ātmā vā are draṣṭavyaḥ
    śrotavya ityatra ātmadarśanaṃ phalamuddiśya tatsādhanatvena
    śravaṇaṃ vidhīyate . śravaṇaṃ nāma vedāntavākyānāṃ brahmaṇi
    tātparyyaṃ nirṇetumanukūlonyāyavicāraḥ tadetadvicāravidhāyakaṃ
    vākyaṃ viṣayaḥ . na cāyaṃ viṣayaḥ ślokayorna saṃgṛhītaḥ,
    sandehasaṃgraheṇaivārthāt tat saṃgrahapratīteḥ brahmavicārātmaka-
    nyāyanirṇayātmakaśāstramanārambhaṇīyamārambhaṇīyaṃ veti sa-
    ndehaḥ . pūrvottarapakṣayuktidvayaṃ sarvatra sandehavījamunneyam .
    tatrānārabhyamiti tāvatprāptaṃ viṣayaprayojanayorabhāvāt .
    saṃdigdhaṃ hi vicāraviṣayobhavati brahma tvasandigdhaṃ tathā hi
    tat kiṃ brahmākāreṇa sandihyeta? ātmākāreṇa? vā, nādyaḥ
    satyaṃ jñānamanantaṃbrahmeti vākyena brahmākārasya niścayāt .
    na dvitīyaḥ ahaṃpratyayenātmākārasya niścayāt . adhyāsātma-
    viṣayatvena bhrānto'yaṃ pratyaya iti cet na adhyāsānirūpa
    ṇāt tamaḥprakāśavadviruddhasvabhāvayorjaḍājaḍayordehātmanoḥ
    śuktirajatavadanyonyatādātmyādhyāsona nirūpayituṃ śakyate .
    tasmādabhrāntābhyāṃ śrutyahaṃpratyayābhyāṃ niścitasyāsaṃdigdhatvānna
    vicārasya viṣayo'sti . nāpi prayojanaṃ paśyāmaḥ .
    uktaprakāreṇa brahmātmaniścaye'pi muktyadarśanāt tasmādbrahma na
    vicāramarhati ataḥ śāstramanārambhaṇīyamiti pūrvapakṣaḥ .
    atrocyate . śāstramārambhaṇīyaṃ viṣayaprayojanasadbhāvāt
    śrutyahaṃpratyayayoḥ sandigdhaṃ brahmātmavastu . ayamātmā brahmeti
    śrutirasaṅgaṃ brahmātmatvenopadiśati . ahaṃ manuṣya ityādyahaṃ-
    buddhirdehāditādātmyādhyāsenātmānaṃ gṛhṇāti, adhyāsasya-
    durnirūpatvamalaṅkārāya, tasmāt saṃdigdhaṃ vastu viṣayaḥ tanni-
    ścayena muktilakṣaṇaṃ prayojanaṃ śrutyā, vidvadanubhavena ca siddham .
    tasmādvedāntavākyavicāramukhena brahmaṇo vicārārhatvācchāstra-
    mārambhaṇīyamiti siddham iti . abhedānvayipadārthabodhaka-
    tulyavibhaktikaśabde ca . samānādhikaraṇastatpuruṣaḥ karma-
    dhāraya iti pā0 . samānādhikaraṇaḥ abhedānvayipadārtha-
    bodhakatulyavibhaktikapadaghaṭitastatpuruṣaḥ karmadhāraya ityarthaḥ
    tādṛśapadaghaṭitatvenānyapadārthatve samānādhikaraṇabahuvrīhiḥ
    pītamambaraṃ yasyeti vākye pītāmbara ityādi . abhedānvayi-
    padārthabodhakabhinnapadaghaṭitatve vyadhikaraṇabahuvrīhiriti yathā
    padmaṃ nābhau yasyeti vākye padmanābhaḥ . suśrutokteṣu dvātriṃśa-
    ttantrayuktiṣu tantrayuktibhede ca tantrayuktiśabde tadvivaraṇam .

    Edgerton Buddhist Hybrid Sanskrit Dictionary

    p. 12, col. 1.
    adhikaraṇa (= Pali id., in both senses), nt., (1) mat-

    ter of contention or dispute, especially among monks: saṃghe

    kalahabhaṇḍanavigrahavivādaṃ adhikaraṇaṃ kaukṛtyaṃ

    utpādetsuḥ Mv iii.48.(13--)14; adhikaraṇa na tasya jātu

    bhotī Śikṣ 195.10; °ṇa-kuśala MSV i.55.13; adhikaraṇa-

    vastu Mvy 9115 = Tib. rtsod paḥi gzhi, ground of dispute;

    adhikaraṇa-śamatha Mvy 8630 (= Pali °samatha), the

    (7 rules for) quieting of disputes, a part of the Prātimokṣa;

    they are listed 8631--7, mostly as in Pali, saṃmukha-

    vinayaḥ, smṛti-vinayaḥ, amūḍha-vinayaḥ, yadbhū-

    yasikīyaḥ, tatsvabhāvaiṣīyaḥ, tṛṇaprastārakaḥ,

    pratijñākārakaḥ, qq.v.; (2) -adhikaraṇaṃ, ifc. adv., by

    reason of: yato-adhikaraṇaṃ, conj. (= Pali yatvādhika-

    raṇaṃ) Mv iii.52.7, because, lit. by reason of which; also

    stem in comp., pramādādhikaraṇahetor MPS 4.7 ff.,

    because of negligence (Pali pamādādhikaraṇaṃ, adv.;

    elsewhere -adhikaraṇa-hetu, CPD).

    Indian Epigraphical Glossary

    p. 6.
    adhikaraṇa (IE 8-1, 8-8; EI 28), an office; cf. rājakule ='dhi-

    karaṇasya, apparently referring to an office. See adhikaraṇ-āva-

    dhāraṇā, ‘official investigation’ (Ep. Ind., Vol. XXXI, p. 267).

    (EI 24), a court or department.

    (EI 30), a law-court.

    (SITI), a class of law courts; probably, the chief court.

    (EI 30, 31), an administrative office or a board of

    administration.

    (EI 31), a district.

    (SII 2), same as Adhikārin, a magistrate.