• Home
  • Sanskrit
  • About
  • adhikārin


    Wilson Sanskrit-English Dictionary

    p. 22.
    adhikārin m. (-rī)

    1 A superintendent, a ruler, a director.

    2 A master, an owner.

    3 A sage, one who is perfect in the principles and practice of the Vedānta. mf. (-rī-riṇī) (In law) The possessor of a right or title, as, dhanādhikārī heir to property; saṃskārādhikārī one who has a right to the essential ceremonies of the Hindu religion.

    E. adhikāra, and ini aff.

    Yates Sanskrit-English Dictionary

    p. 18, col. 1.
    adhi-kārin (rī) 1. m. A sage, a mas-
    ter; one perfect in the Vedant. a.
    Possessing; entitled to possess.

    Goldstücker Sanskrit-English Dictionary

    p. 54, col. 2.
    adhikārin I. m. f. n. (-rī-riṇī-ri) (In law.) Possessing

    a right or title.

    II. m. (-rī) 1 A superintendent, a ruler, a director.

    2 One holding an office. 3 A master, an owner. 4 (In the Mī-

    mānsā.) One entitled to institute a sacrifice; see adhikāra.

    5 (In the Vedānta.) A person who is perfect in the principles

    and practice of the Vedānta. 6 Man (in general). E. adhi-

    kāra, taddh. aff. ini.

    Benfey Sanskrit-English Dictionary

    p. 15, col. 2.
    adhikārin adhikārin, i. e. adhi

    -kāra + in, adj. 1. One who holds an

    office, Pañc. i. d. 180. 2. A super-

    intendent, Hit. 61, 7. 3. One who

    is entitled to, or fit for, something,

    Vedāntas. in Chr. 202, 9. Comp.

    Dharma-, m. a judge, Pañc. 101, 2.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (1st ed.)

    p. 21, col. 1.
    Adhi-kārin, ī, iṇī, i, possessing authority; en-

    titled to; fit for; (ī), m. a superintendent, governor;

    an official; a rightful claimant; a proprietor, master;

    one possessing the right of sacrificing; a man pro-

    ficient in the Vedānta; man as the lord of creation.

    —Adhikāri-tva, am, n. or adhikāri-tā, f. author-

    ity; rightful claim; ownership, &c.

    Apte Practical Sanskrit-English Dictionary

    p. 47, col. 3.
    adhikārin, adhikāravat a. [astyarthe in matup vā]

    1 Possessed of authority, having power; nispṛho nādhikārī syāt Pt. 1. 164; saṃdhivigrahakārya°, kārya° H. 3.

    2 Entitled to, having a right to; sarve syuradhikāriṇaḥ; so uttarādhikārin heir; dhanagrahaṇa° &c; tapasyanadhikāritvāt R. 15. 51 not qualified or authorised.

    3 Belonging to, owned by.

    4 Fit for.

    m. (rī-vān)

    1 An official, officer; na niṣprayojanaṃ adhikāravaṃtaḥ prabhubhirāhūyaṃte Mu. 3; a functionary, superintendent, head, director, governor.

    2 A rightful claimant, proprietor, master, owner.

    3 One qualified to sacrifice or perform sacred works.

    4 Man as the lord of creation.

    5 One well versed in the Vedānta.

    Cappeller Sanskrit-English Dictionary

    p. 13.
    adhikārin m. having an office, superintendent of (—°); a person being entitled to (—°), or fit for something.

    Macdonell Sanskrit-English Dictionary

    p. 10, col. 1.
    adhikārin adhikārin, m. superintendent,
    controller (of, -°); official; qualified person.

    Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)

    p. 20, col. 3.
    adhi-kārin mfn. possessing authority, entitled to, fit for
    p. 20, col. 3.
    adhi-kārin m. a superintendent, governor
    p. 20, col. 3.
    an official, a rightful claimant
    p. 20, col. 3.
    a man, L.

    Śabdasāgara Sanskrit-English Dictionary

    p. 18, col. 2.
    adhikārin

    m. (-rī)

    1. A superintendent, a ruler, a director.

    2. A master,
    an owner.

    3. A sage, one who is perfect in principles and practice
    of the Vedānta.

    mf. (-rī-riṇī) (In law) The possessor of a right
    or title, as. dhanādhikārī heir to property; saṃskārādhikārī one who has
    a right to the essential ceremonies of the Hindu religion.

    E. adhikāra,
    and ini aff.

    Apte Enlarged Practical Sanskrit-English Dictionary

    vol. 1, p. 63.
    adhikārin, adhikāravat a. [astyarthe ini matup vā] 1 Possessed of authority, having power; niḥspṛho nādhikārī syāt Pt.1.164; sandhivigrahakārya˚, kārya˚ H.3. -2 Entitled to, having a right to; sarve syuradhikāriṇaḥ; so uttarādhikārin heir; dhanagrahaṇa˚ &c.; tapasyanadhikāritvāt R.15.51 not qualified or authorised. -3 Belonging to, owned by. -4 Fit for. -m. (rī-vān) 1 An official, officer; na niṣprayojanam adhikāravantaḥ prabhubhirāhūyante Mu.3; a functionary, superintendent, head, director, governor. -2 A rightful claimant, proprietor, master, owner. -3 One qualified to sacrifice or perform sacred works. -4 Man as the lord of creation. -5 One well versed in the Vedānta.

    Böhtlingk and Roth Grosses Petersburger Wörterbuch

    vol. 1, p. 147.
    adhikārin (von adhikāra)

    1) adj.

    a) der ein Amt bekleidet: niḥspṛho nādhikārī syāt PAÑCAT. I, 180. saṃdhivigrahakāryādhikārin der mit den Angelegenheiten des Friedens und Krieges betraut ist HIT. 61, 7. kāryādhikārin ebend. dharmādhikāripuruṣa Gerichtsperson VET. 27, 7. = prabhuḥ . svāmī . adhipatiḥ . adhikāraviśiṣṭaḥ . svatvavān . iti smṛtiḥ ŚKDR.

    — b) an Etwas Ansprüche habend: aputradhanagrahaṇā°, vānaprasthādidhanā° VIVĀDAC. 173, im Inhaltsverzeichniss; dāsyā° 46, 17.

    — c) zu Etwas tauglich, geeignet VEDĀNTAS. 1, 11. fgg. 3, 13. fgg. MADHUS. in Ind. St. I, 21, 14.

    — 2) m. Mensch (als das höchste Geschöpf; vgl. SUŚR. 1, 4, 5.) RĀJAN. im ŚKDR.

    vol. 5, p. 971.
    adhikārin

    1)

    a) adhikāripuruṣa ein Beamter RAGH. ed. Calc. 5, 63. pratīhārādhi° KATHĀS. 23, 57. gañjādhi° RĀJA-TAR. 5, 470. Vgl. dharmādha° .

    — b)

    c) (identisch) WEBER, RĀMAT. UP. 287. 329. Verz. d. Oxf. H. 87,a,22.b,11. 272,b, No. 644. 277,a,2 v. u.

    Böhtlingk Sanskrit-Wörterbuch in kürzerer Fassung

    vol. 1, p. 33, col. 3.
    adhikārin

    — 1) Adj.

    — a) ein Amt bekleidend ; die Oberaufsicht über Etwas (geht im Comp. voran) habend 109,25.

    — b) Ansprüche auf Etwas (geht im Comp. voran) habend ; zu Etwas geeignet , tauglich 253,28. 254,3. 256,24.

    — 2) *m. Mensch.

    Cappeller Sanskrit Wörterbuch

    p. 9, col. 2.
    adhikārin m. Außehr, Beamter, geeignete Person.

    Bopp Glossarium Sanscritum

    p. 7, col. 2.
    adhikārin (a praec. s. in) munere aliquo fungens, mu-

    neri alicui praepositus. HIT. 61. 7.

    Vācaspatyam

    p. 128, col. 2.
    adhikārin tri0 adhikaroti adhi + kṛṇini . svāmini
    vihitakarmaphalabhoktari, śāstreṇa karttavyatopadeśena niyo-
    jite, kāmanāviṣayaphalatadupāyopadeśena pravarttite ca striyāṃ
    ṅīp . vedāntamatasiddhe anubandhacatuṣṭayamadhye anubandhabhede vedā-
    ntasāre vedāntaśāstrālocanahetubhūtānubandhacatuṣṭayanirūpaṇāya
    adhikārī tu vidhivadadhītavedavedāṅgatvenāpātato'dhigatā-
    khilavedārthaḥ iha janmani janmāntare vā kāmyaniṣiddha-
    varjjanapurassaraṃ nityanaimittikaprāyaścittopāsanānuṣṭhānena
    nirgatanikhilakalmaṣatayā nitāntanirmmalasvāntaḥ sādhana-
    catuṣṭayasampannaḥ pramāte tyuktam . sa cādhikārī uttamamadhya-
    mādhamabhedena trividhaḥ adhikāritraividhyānna niyama iti
    adhikāribhedānna niyama iti ca sāṃkhyasūtrābhyāṃ tathokteḥ .
    tatra uttamādhikāriṇaḥ vidhānena vihitasarvakarmatyāgapūrvvakaṃ
    nirākārabrahmajñāne'dhikāraḥ madhyamādhikāriṇaḥ vihita-
    varṇāśramādi karmmakaraṇapūrvvakaṃ sopādhibrahmopāsane, adha-
    masya tu varṇāśramavihitakarmmavidhānapūrvvakaṃ sākārabrahmopā-
    sane ye mandāste tu sajjante brahmaṇorūpakalpane ityukteḥ .
    ataevoktam praśāntacittāya jitendriyāya prakṣīṇadoṣāya
    yathoktakāriṇepradeyametat satataṃ mumukṣave iti . atra
    yathoktakāriṇeityanena prāk jñānotpatteḥ varṇāśramavihitaṃ
    karmmānuṣṭheyamevetyuktaṃ śā0 sūtrakṛtā'pi vihitatvādāśrama
    karmmāpi ityuktam gītāyāmapi ārurukṣormuneryogaḥ karmma
    kāraṇamucyate . yogārūḍhasya tasyaiva śamaḥ kāraṇamucyate
    ityanena ārurukṣoḥ yathoktakarmmādhikāraḥ uktaḥ kaṣāye
    karmmabhiḥ pakve tatojñānaṃ prajāyate ityanena kaṣāyaśabda-
    vācyacittadoṣakṣayārthaṃ karmmāvaśyakatetyuktam . dve brahmaṇī
    veditavye parañcāparameva ceti śrutāvapyadhikāribhedāt
    nirākarasopādhikayoḥ dvayorvrahmaṇorvedyatoktā . gītā-
    yāmapi loke'smin dvividhā niṣṭhā purā proktā mayā-
    nagha! jñānayogena sāṃṅkhyānāṃ, karmmayogena yogināmiti
    adhikāribhedāt jñānakarmmaṇoradhikāra ityuktam .
    samyak saṃsādhanaṃ karmma karttavyamadhikāriṇā . niṣkāmeṇa
    sadā pārtha! kāmyaṃ kāmānvitena ceti bhavi0 pu0 .
    adhikāriṇā'rthinā viduṣā samartheneti raghu0 tena
    vidvattvaṃ tattatkarmajanyaphalārthitvam tattatkarmmakaraṇayogyatvam
    aparyyudastatvañca adhikāritāprayojakam . tatra phalārthi-
    tvañca sati kāme eva, mumukṣutve tu na phalārthitvāvaśyakateti
    bhedaḥ . mārkaṇḍeyapurāṇe rucivākyena pitṝnnamasye divi
    ye ca mūrttāḥ svadhābhujaḥ kāmyaphalābhisandhau . pradānaśaktāḥ
    sakalepsitānāṃ vimuktidā ye'nabhisaṃhiteṣviti anena
    phalārthinaṃ prati tattatphaladātṛtvaṃ, tadanarthinaṃ mumukṣuṃ prati
    muktidātṛtvamiti spaṣṭamuktam evaṃ devatānāmapyadhikāribhedena
    phaladātṛtvam . anabhisaṃhiteṣu anuddiṣṭeṣu phaleṣvityarthaḥ .
    adhikāro'styasya ini . svāmitvavati sarve syuradhi-
    kāriṇa iti smṛtiḥ striyāṃ ṅīp . kṛtātra devī
    vacanādhikāriṇīti naiṣa0 .

    Indian Epigraphical Glossary

    p. 7.
    Adhikārin (IE 8-3; EI 28; BL), ‘an officer’; same as

    Ādhikārika; cf. Kannaḍa Vĕrgaḍĕ, etc., and Sanskrit Adhyākṣa,

    meaning a superintendent, governor or director.

    (ASLV), explained as ‘a special officer or royal agent’.

    (EI 7), explained as ‘a minister’.

    (SII 2), explained as ‘a magistrate’.

    Cf. Viḍaiy-adhikāri, Viḍaiyil-adhikāri (SITI), an officer issu-

    ing royal orders.

    Tāntrikābhidhānakośa

    vol. 1, p. 108.