adhamaadhama, as, ā, am (see etymology of adhara), lowest, vilest, worst; very low or vile or bad; often used at the close of comp., as in narā-dhama, the vilest or worst of men; (as), an un- blushing paramour; (ā), a low or bad mistress [cf. Lat. infimus]. —Adhama-bhṛta or adhama-bhṛtaka,as, m. a servant of the lowest class, a porter. —Adhamarṇa (°ma-ṛ°), as, or adhamarṇika,as, m. one reduced to inferiority by debt, a debtor. —Adhama-śākha, as or am (?), m. or n. (?), N. of a region. —Adhamāṅga (°ma-aṅ°), am, n. (the lowest member), the foot. —Adhamācāra (°ma-āc°),as, ā, am, guilty of vile conduct. —Adhamārdha(°ma-ar°), am, n. the lower half, the lower part. —Adhamārdhya, as, ā, am, connected with or referring to the lower part.
adhamaa. [av-ama; avateḥ amaḥ, vasyapakṣe dhaḥ Uṇ. 5. 54] The lowest, vilest, meanest; very bad, or low, or vile (in quality, worth, position &c.) (opp. uttama); adhamamadhyamottamāḥ or uttamādhamamadhyamāḥ &c.; oft. at the end of comp.; nara°, dvija°; cāṃḍālaścādhamo nṛṇāṃ Ms. 10. 12 lowest in position; adhama° the vilest of the vile, the meanest wretch. —maḥ1 An unblushing sensualist (bhayadayālajjāśūnyaḥ kāmakrīḍāviṣayekartavyākartavyāvicārakaḥ Śabda K.); vāpīṃsnātumito gatāsi na punastasyādhamasyāṃtikaṃ K. P. 1. 2 A sort of yoga or conjunction of planets (nṛṇāṃ vittajñānādiṣuadhamatvasūcakaḥ ravicaṃdrayoḥ sthitiviśeṣarūpoyogabhedaḥ Tv.). —mā A bad mistress ( hitakāripriyatame 'hitakāriṇī). [cf. L. infimus]. Comp.—aṃgaṃ [karma.] the foot (opp. uttamāṃga). —ardhaṃ [karma.] the lower half of the body (below the navel). —ardhyaa. [adhamārdhe bhavaḥ] connected with the lower part. —ācāraa. [ba.] of the vilest conduct. (—raḥ) (karma°) the meanest conduct. —ṛṇaḥ, —ṛṇikaḥ [adhamaḥ adhamāvasthāṃ prāptaḥ ṛṇena, tataḥ ṭhan] a debtor (opp. uttamarṇaḥ) (lit. reduced to a low position by his incurring debt). —bhṛtaḥ bhṛtakaḥ [karma.] a porter, groom, a servant of the lowest class, one of the 3 kinds of servants; uttamastvāyudhīyotra madhyamastukṛṣīvalaḥ . adhamo bhāravāhī syādityevaṃ triṃvidho bhṛtaḥ ..
adhamaa. [av-ama; avateḥ amaḥ, vasya pakṣe dhaḥ Uṇ.5.54.] The lowest, vilest, meanest; very bad, or low, or vile (in quality, worth, position &c.) (opp. uttama); adhama- madhyamottamāḥ or uttamādhamamadhyamāḥ &c.; śastrāvapāte garbhasya pātane- cottamo damaḥ | uttamo vādhamo vāpi puruṣastrīpramāpaṇe || Y.2.277. oft. at the end of comp.; nara˚, dvija˚; cāṇḍālaścādhamo nṛṇām Ms.10.12 lowest in position; adhama˚ the vilest of the vile, the meanest wretch. -maḥ 1 An unblushing sensualist (bhayadayālajjāśūnyaḥ kāmakrīḍāviṣaye kartavyākartavyāvicārakaḥ Śabda K.); vāpīṃ snātumito gatāsi na punastasyādhamasyāntikam K. P.1. -2 A sort of yoga or conjunction of planets (nṛṇāṃ vittajñānādiṣu adhamatvasūcakaḥ ravicandrayoḥ sthitiviśeṣarūpo yogabhedaḥ Tv.) -mā A bad mistress (hitakāripriyatame'hitakā- riṇī). [cf. L. infimus]. -Comp. -aṅgam [karma.] the foot (opp. uttamāṅga). -ardham [karma.] the lower half of the body (below navel) -ardhyaa. [adhamārdhe bhavaḥ] connected with the lower part. -ācāraa. [ba] of the vilest conduct. (-raḥ) (karma˚) the meanest conduct. -ṛṇaḥ, -ṛṇikaḥ [adhamaḥ adhamāvasthāṃ prāptaḥ ṛṇena, tataḥ ṭhan] a debtor (opp. uttamarṇaḥ) (lit. reduced to a low position by his incurring debt). manye'dhamarṇapratimena bhartre pratyarpito'bhūdaśito dhanaughaḥ | Śiva B.23.70. -bhṛtaḥ, -bhṛtakaḥ [karma.] a porter, groom, a servant of the lowest class, one of the 3 kinds of servants; uttamastvāyudhīyotra maghyamastu kṛṣīvalaḥ | adhamo bhāra- vāhī syādityevaṃ vividho bhṛtaḥ ||
1) adj. f. āder unterste (Gegens. uttama) AK. 3, 4, 204. udûttàmaṃ vâruṇà pāśâmàsmadavā̂dhàmaṃ vi mâdhyàmaṃ śrâthāya ṚV. 1, 24, 15. 25, 21. 7, 104, 16. u. s. w. àdhàmā tamā̂ṃsi AV. 9, 2, 4. 13, 1, 32. Uebertr. der niedrigste, geringste, der Ordnung, der Qualität, dem Werthe, dem Ansehen, der Gesinnung nach, an Macht u. s. w. AK. 3, 2, 3. 4, 146. 161. TRIK. 3, 1, 21. H. 1441. an. 3, 461 (l. garhya st. garha). MED. m. 39. M. 3, 21. 34. 4, 244. Gegens. uttama M. 6, 65. 12, 3. YĀJÑ. 1, 365. MIT. 267, 20. R. 5, 77, 7. PAÑCAT. I, 242. Gegens. agrya M. 12, 41. adhiguṇa MEGH. 6. brahmabandhurdvijo 'dhamaḥ H. 855. caṇḍālaścādhamo nṛṇām M. 10, 12. 16. adhamo jātyā 96. adhamayonijā 9, 23. tasmāddeyo vipulamatibhirnāvakāśo 'dhamānām PAÑCAT. I, 410. adhama (voc.) DRAUP. 5, 20. adhamādhamader allerniedrigste PAÑCAT. I, 442. Häufig am Ende von Zusammensetzungen: narādhamader niedrigste unter den Menschen M. 10, 26. 12, 52. DRAUP. 9, 7. dvijādhama M. 3, 140. 167. pravrājakādhama VID. 133. Mit comparativer Bedeutung: samottamādhamai (von Gleichen, von Stärkern oder von Schwächern) rājā tvāhūtaḥ M. 7, 87. mukhyaḥ syātprathamaḥ kalpo 'nukalpastu tato 'dhamaḥ AK. 2, 7, 39.
— 2) m. eine besondere Art Nebenmann (Cicisbeo): upapatibhedaḥ . tasya lakṣaṇaṃ bhayadayālajjāśūnyatvam . kāmakrīḍāviṣaye kartavyākartavyāvicārakatvaṃ ca . iti rasamañjarī . ŚKDR.
— 3) f. °māeine besondere Art Heroine: svīyādyantargatanāyikābhedaḥ . asyā lakṣaṇaṃ hitakāripriyatame 'hitakāritvam . asyāḥ kriyā adhamā . asyā niṣkāraṇakopatvāccaṇḍīti nāma . iti rasamañjarī . ŚKDR.; vgl. BHARATA beim Sch. zu ŚĀK. 9, 6. — In etymologischem Zusammenhange mit adhara und adhas .
adhamá, a., Superlativ von adha in der verloren gegangenen Bedeutung „unten” (siehe ádhara, adhás), der unterste, mit dem Gegensatze uttamá ({24,15}; {25,21}), daher 2) der niedrigste, am tiefsten stehende, geringste; mit dem Gen. víśvasya jantós (der ganzen Schöpfung), 3) in gleichem Sinne mit dem Abl. víśvasmāt verbunden. So mit kar, auf die tiefste Stufe erniedrigen ({386,7}; {324,4}), mit pad, auf die tiefste Stufe heruntersinken ({620,16}).
— b) der niedrigste , am Tiefsten stehende , geringste 104,31. 161,16. 163,11. (auch in der 1ten Bed.) 13. pannagādhamader niedrigste unter 46,9. kurukulādhama 59,14. adhamaḥpadīṣṭasinke auf die tiefste Stufe.víṣvasmātniedriger als Alles.samottamādhamāḥGleiche , Stärkere , Schwächere.
— 2) m. eine Art Nebenmann.°prabhava Adj. ( putra) SĀRĀV. bei UTPALA im Eingange zu VARĀH. BṚH. 23 (21).