abalā
See also
avarā.
Yates Sanskrit-English Dictionary
☞
p. 39, col. 2.
a-balā (lā) 1. f. A woman.
Monier-Williams Sanskrit-English Dictionary (2nd ed.)
☞
p. 60, col. 1.
a-balā́ (
ā), f. a woman,
Śāk. &c.
☞
p. 60, col. 1.
☞
p. 60, col. 1.
(= acalā) one of the ten Buddhist earths
Bopp Glossarium Sanscritum
☞
p. 14, col. 2.
abalā f. (a praec.) femina.
Abhidhānaratnamālā of Halāyudha
☞
p. 55.
abalā;
rāmā vāmā vāmanetrā purandhrī,
nārī bhīrurbhāminī kāminī ca .
yoṣā yoṣidvāsitā varṇinī strī,
syātsīmantinyaṅganā sundarī ca .. 481 ..
abalā mahilā lalanā pramadā ramaṇī nitambinī vanitā .
dayitā pratīpadarśinyuktā kāntā vadhūrvaśā yuvatiḥ .. 482 ..
2.1.1.481
Śabdakalpadruma
☞
vol. 1,
p. 71.
abalā , strī, (nāsti balaṃ yasyāḥ sā .) nārī .
ityamaraḥ .. (“tasminnadrau katicidabalāviprayuktaḥ sa
kāmī” . iti meghadūte .)
The Purāṇa Index
☞
vol. 1,
p. 76.
Abalā — a sister of Dattātreya and Durvāsās; a
Brahmavādinī.
Vā. 70. 76.